Nu drar det rastlösa kapitalet vidare till säkra hamnar, som amerikanska statspapper. De så kallade tillväxtekonomierna visade sig vara mindre attraktiva än man räknat med.
Afrika klarade finanskrisen rätt bra, och i viss mån tjänade nog flera afrikanska länder på den, för investerare och afrikaner i andra länder började bygga skyskrapor i Nairobi och Addis Ababa. Men nu dar kapitalet från Afrika samtidigt som råvarupriserna har fallit.
Lovsångerna och överdrifterna om det afrikanska undret var utbredda bara för några år sedan. Anders Borg sade till Kenyas president Kenyatta:
Uppvuxen i en tid av afrikanskt välstånd, skulle Borgs barnbarnsbarn
ställa frågan: ”farfarsfar, är det sant att Afrika en gång var fattigt?”
Jag punkterade de där vanföreställningarna redan för mer än ett år sedan.
Utöver råvaror och vilda djur har inte Afrika sådär jättemycket att erbjuda den internationella marknaden. Tillverkningsindustrin och jordbruket är mycket svagt utvecklade, och även om en del fantiserar om att Afrika på något magiskt sett skall hoppa över rationalisering av jordbruket och industrialismen och gå direkt till någon form av IT eller serviceekonomi, så saknat det scenariot helt och hållet realism. Det hindrar givetvis inte att det finns ett antal moderna serviceföretag som lyckats, som M-Pesa i Kenya eller Nigerias filmindustri.
No comments:
Post a Comment