Friday, 29 April 2011

Svensson, Inredningsextremist?

Jag kände ett stygn av dåligt samvete när jag läste dessa tänkvärda ord:
Varför har då Svensson blivit en inredningsextremist? Förmodligen för att det är lättare att slå ut en vägg än att ta tag i livet. För då måste man ju ta sig tid, sätta sig ner och prata ut om viktiga saker, som ens behov, önskemål, drömmar, besvikelser... Det är förstås jobbigt och kan utmynna i bråk och eftersom Svensson är konflikträdd är det lättare att ta till hammaren än till ordet.
skrivna av Colette van Luik på Newsmill

Jag som målade om lägenheten och lade in nya golv när jag flyttade in!
Självklart är det inte så att alla renovering är drivna av existensiell ångest. Jag ser två andra faktorer som också spelar roll.
- vi har helt enkelt så jävla mycket pengar att vi måste använda dem på något, och att göra det fint omrkring sig är ju trots all inte ett så dumt sätt att använda dem på jämfört med att åka på ytterligare en semester, köpa en ny bil eller dyra kläder. Pengar bränner i fickorna.

- statusjakten och ojämlikheten. Vi drivs av jakt på status, och status är i våra dagar ofta något man får genom materiellt välstånd, t.ex. en lyxig bostad. Ojämlikheten i samhället driver på denna jakt mycket mer än om vi levde i ett jämlikare samhälle. Det faktum att vissa har det så förbannat "bra" gör mig mer avundsjuk och mig mer benägen att tycka att jag minsan också skall ha ett nytt kök, eller vad det nu är (nej, jag bytte inte ut köksutrustningen i min lägenhet, jag målade själv om luckorna, utan RUT-avdrag, hederligt svartjobb för mig själv).Jag är övertygad om att i ett mer jämlikt samhälle så skulle mycket av den här hetsen försvinna. Samtidigt är det så att behovet av status är djupt rotad, och att vi borde odla andra, mindre resurskrävande, sätt att få status. Förmågan att göra andra glada, det största leendet, de bästa skrönorna t.ex.

Man kan ju alltid slänga den nya inredningen på Valborgsbrasan! Elda upp den i protest - för att sedan köpa en ny på första maj.

Det är ju på det här sättet som den heliga tillväxten  hålls igång....

Profit, konkurrensen och maskinen driver tillväxten

"Eftersom pengar skapas genom krediter, som inte täcker räntan, innebär det att hela vårt samhälle totalt sett hela tiden måste låna mer pengar. Vi måste hela tiden växa mer och skuldsätta oss mer, med ännu mera räntekrav, för att försöka komma ikapp den exponentiella tillväxten av våra skulder."
Det är befriande med de som tänker lite längre. Jag har själv försökt att vidga tillväxtdebatten till att omfatta de verkliga mekanismerna som driver på tillväxten. Det gör också tillväxtivrarnas ställning mer begriplig (därmed inte försvarbar). Ulf Jakobsson, David Jonstad, Lars Wilderäng, Tomas Walch och Jackie Bergman förklarar hur räntan driver på tillväxten i en artikel i GP idag. De bloggar själva vidare på temat, Jonstad, Wilderäng (aka Cornucopia?)

Jag tror också att räntan och det monetära systemet är en av nycklarna. Men inte den enda. 

Andra former av ekonomisk vinst fungerar på samma sätt som även om det inte är lika tydligt. Marknadskonkurrens och (därtill hörande) mekanisering fungerar också "tillväxtdrivande" i sig. se tex mitt inlägg, och the Businessplan of the factory is to produce externalities, visar hur konkurrens och mekanisering driver på tillväxten. 

Slutligen så skapar ojämlikheten i samhället en hysterisk önskan att klättra upp till andras nivå, vilken ju aldrig tillfredsställs eftersom det alltid finns någon som är rikare. 

Thursday, 28 April 2011

Varg AB - hur verkligheten igen överträffar mina vildaste fantasier!

Jag hade en uppenbarelse häromdagen, att regeringen skulle lansera VARG AB, ett privat bolag för att ta hand om vargstammen. Regeringen skulle sätta vissa regler, sedan skulle VARG AB ta hand om vargstammen som ett kommersiellt företag. I stället för att förbjuda vargjakten skulle man göra det till ett attraktivt nöje som folk skulle betala för. På så sätt skulle jägarna och lokalbefolkningen bli positiva, och sluta tjuvjaga - varför tjuvjaga när man kan få betalt av andra som kan skjuta helt lagligt. Folk skulle kunna investera i Lupus Obligationer och Canis derivat. Genom privatiseringen av "vargen" skulle VARG AB kunna sälja kommersiella rättigheter till användandet av bilder på vargar i reklam eller nämnandet av varg i musik och litteratur (tänk Hesses Stäppvargen här!).

Det jag inte visste då är att så kallade artbanker, species banking, redan är stort i USA, där det finns över 100 sådana. I stora drag går det ut på att om du vill förstöra en arts habitat så betalar du till artbanken som ser till att skydda en motsvarande areal någon annanstans. Verkligheten överträffar igen mina vildaste fantasier!

Wednesday, 27 April 2011

Köp ofödda barns död så du kan släppa ut (mer) koldioxid

Genom en strålande artikel av Sian Sullivan leddes jag att kolla upp The Optimum Population Trust. Den leds av en rad namnkunniga miljöpersonligheter som tex. Jonathon Porrit (fd ordförande för Jordens Vänner och UK Sustainable Development Commission), David Attenborough (BBC), Jane Godall (Hon med schimpanserna) och Paul Elrich (han som myntade begreppet befolkningsexplosionen på sjuttiotalet). Den gör säkert mycket bra, och jag håller med om att en för stor befolkning är ett verkligt problem. Inte för att jag tror att vi kommer få svälta pga av brist på mat, men befolkningen gör att vi utsätter naturen för för stora påfrestningar, och minskar utrymmet för andra arter. Samtidigt så tycker jag att befolkningsexplosionen framställs lite väl onyanserat. Trots allt så har nu ett stort antal länder stabiliserat sina befolkningar. Jag går inte så långt som att hålla med George Monbiot som säger att:

It’s no coincidence that most of those who are obsessed with population growth are post-reproductive wealthy white men: it’s about the only environmental issue for which they can’t be blame
Men när jag ser vad Optimum Population Trust håller på med så blir jag faktiskt mörkrädd: De har startat PopOffsets, www.popoffsets.com. Dess affärsidé är att vi som har dåligt samvete för våra koldioxidutsläpp skall köpa utsläppskrediter i form av åtgärder för att minska befolkningen, eller bromsa ökningen.
PopOffsets is unique - the first project in the world that, simply and transparently, enables individuals and organizations to offset their carbon footprint by funding the unmet need for family planning and the removal of the many barriers to women who want smaller families.
 Det kan ske genom en blanding av utbilding, preventivmedel mm (de är noga med att tala om att de aldrig stödjer aborter). De påpekar att deras insatser riktar sig både mot befolkningsökning i de rika länderna som i de fattiga. De säger att förvisso så förbrukar de rika mycket fler resurser (typ tjugo gånger), men att  de fattiga kommer för eller senare bli rika så i det långa loppet gör det inte så stor skillnad. Det känns som en vandring väldigt nära den fascistiska zonen.

Visst är det bra att utbilda kvinnor och sprida preventivmedel, men att koppla det till rika människors överkonsumtion och att vi skall köpa rätten att släppa ut genom att förhindra andra människors från att födas, känns som ett bottennapp. Nej mycket värre än ett bottennapp. I grunden betyder det att vi "värdesätter" ett ofött barn genom uträkningar om hur mycket koldioxidutsläpp vi sparar. Vi köper icke-personers död så att säga. Om det här sättet att hantera våra problem är de rätta, då är det fel på samhället.

Den enda fördelen med resonemanget är att den tydliggör att det handlar om makt: den som har pengar kommer ha rätt att fortsätta konsumera. Han eller hon kan köpa sig rätten av andra människor som inte skall fortplanta sig, inte hugga ned skogen där de bor; inte försöka leva som vi eller något av de många sätt vi försöker köpa oss mer tid och plats att inte ändra vår livsstil. En livsstil som är det verkliga problemet.

Detta inlägg är också publicerat på Newsmill, där det mycket snabbt har lästs av många.

SvD

Tuesday, 26 April 2011

Själlösa och tråkiga städer

"Ingen kommer i framtiden att vilja bo i en glest befolkad bilstad med stora trista ytor". Det skriver landskapsarkitekten Anders Larsson och kommunpolitikern Olle Benner I sydsvenskan i en artikel som har Skånes städer som mål, men som är lika tillämplig på Uppsala eller Västerås. De skriver vidare: "För faktum är att stora delar av våra svenska städer är så oerhört trista, med endast enstaka intressanta stadskvarter och gågator där livet flödar. Dessutom går det att göra väldigt mycket innan man börjar få de negativa aspekterna av en förtätning"

Man kan bara hålla med.  Här i Uppsala sväller köpcentra ut sig över enorma ytor. De är fula, de är blåsiga och det enda "meningsfulla" de uppmuntrar är mer konsumtion. Gräv ner bilarna, bygg lägenheter uppepå, gör trevliga små grönområden med kaféer emellan, så kanske, kanske kunde de omformas till något meningsfullt.

En rapport från 2006, Urban-rural relations in Europe, visar att Sverige, tillsammans med några östeuropeiska stater, har störst andel ”artificiell" yta per 1000 invånare i hela Europa. Det är i första hand vägar och parkeringsplatser, dvs infrastruktur för bilar. Det är och förblir tråkiga och själlösa miljöer.



Saturday, 23 April 2011

lite planteringsuppehåll

Våren är tidig och jag huserar både på Matparken och i min egen trädgård. Och så håller jag på att skriva på min engelska book, Garden Earth. Det leder till många bloggposter på min engelska blogg och väldigt få här- Ni får titta på bilder från mitt trädgårdprojekt istället.

Utgångspunkten. 



sen är det bara att hugga i



15-17 april lägger jag om uteplatsen och drar upp konturer för rabatter mm. Några gamla saker får stå, en ungersk syrèn och en schermsin, så får jag se hur det tar sig senare. 

Jag vill inte köpa så mycket plantor, utan har tagit en del i Matparken, ute i naturen, skall hämta på Torfolk och räknar med att byta till mig, Men det blev ett lass från plantskolan i alla fall. Bla 2 plommonträd och två vinstockar. Det är roligt att cykla omkring med en massa växter - och förbipasserande tycker också det är roligt....





Så ser det ut nu 23 april. Fortsättning följer

Saturday, 16 April 2011

Indien: de fattiga får betala klimatkostnaderna

En rapport från Världsbanken visar att Indiens fattiga kommer drabbas hårt av klimatförändringar. Fattigdomen beräknas öka med 3-4 procent på trettioår, och det i ett land som redan har flest fattiga i världen. Jag skriver lite mer om rapporten på Garden Earth.

Thursday, 14 April 2011

Leve de fria tankarna!

Vad trevligt det är när människor tänker längre än det man kanske förväntar sig. Det gör mig glad. Två sådana saker jag tänker på är hur en bilarbetare, Lars Henriksson skriver en bok som förespråkar en övergång från massbilism till ett bättre konstruerat samhälle, där han och hans kollegor bygger vindkraftverk och spårtaxibilar.

Det andra är hur moderaten Björn ­Schaerström skrev en debattartikel i UNT häromsistens där han talade starkt emot marknadslösningar i skolan "Även för en borgerlig finns sektorer som inte lämpar sig för marknadskrafternas dynamik. Dit hör försvar, polis och rättsväsende. Lika självklart också skolan." ... "mekanismerna för företagande och vinstoptimering är rakt motsatta förutsättningarna för skolundervisning, där varje insats bör styras av aktuellt behov utan hänsyn till ekonomiska faktorer." Strongt! (Jag håller förvisso inte med Björn om att mångfald i sig skulle vara negativt för skolan). Förutsägbart var tyvärr reaktionerna från den likadeles moderata ayatollan Cecilia Forss: "– Vi kräver att alla artiklar som ska publiceras lokalt ska passera vår fullmäktigegrupp." Jag tror (hoppas) att hon gick lite för långt för sitt eget bästa där.

Wednesday, 13 April 2011

fattigdomskris eller välståndskris?

Jag har deltagit två dagar i en konferens om Global Civil Society vilket har varit intressant. I stället för att försöka sammanfatta den - vilket inte går särskilt bra så tänkte jag reflektera på vad en deltagare sade (tyvärr uppfattade jag inte hennes namn).

Hon sade att i stället för att prata om fattigdomskrisen så borde vi prata om välstånds(wealth)krisen, för det är ju det som är det egentliga problemet. Jag uppfattade det som att hon i första hand syftade på den överavändning av resurser som vi den rika delen av världens befolkning hänger sig åt. Det är alltid hälsosamt när någon formulerar om ett ständigt använt begrepp till något ganska annorlunda. Jag hyser ingen tvekan om att den stora användningen av naturresurser är ett verkligt problem både direkt och indirekt, och att det är det som är grunden i vårt välstånd - det är ju inte konsumtion av teater eller att vi klipper hår på varandra som är grunden för vårt välstånd, och vad folk än säger om "tjänstesamhället" så är det bara något som de kan ha råd med som har andra som tar hand om produktionen av de varor de använder. "Välstånd" är idag mycket starkt korrelerad till konsumtion av materiella ting och det är i sin tur mycket starkt korrelerat med konsumtion av naturresurser i allmänhet och energi i synnerhet. Och lika gärna som att formulera växthuseffekten som ett problem kunde man säga att problemet är vår höga användning av fossila bränslen och omvandlingen av naturlandskap till åker och andra antropogena landskap - vilka obestridligen är de två saker som orsakar växthuseffekten. Men stegvis så ändras frågan till hur vi kan binda kol med tekniska processer och hur vi kan sälja utsläppsrätter, dvs med tekniknaivism och marknadslösningar.

Men hur är det med fattigdomen? Om man pratar om välfärdskrisen och lägger fokus där, betyder det att man överger de fattiga, lämnar dem i sticket och skiter i deras öde? Återigen beror det mycket på hur man ser utvecklingen och vad man anser är själva grunden till fattigdomen. Om man ser saker helt isolerat så har väl jag inget att göra med fattiga i Indien, ja jag har väl knappast något att göra med fattigdom i Sverige. Jag kan väl inte anklagas för deras fattigdom! Och de får väl inte mer att äta för att jag konsumerar mindre? Enögt, kortsiktigt och sett i isolering är det givetvis sant. När mamma sa att jag skulle äta upp maten för att barnen i Biafra inte fick någon mat, så var det nonsens. Min mat gick ju till soptunnan och inte till dem om jag inte åt den. En del drar argumentet ännu längre och säger att vi tvärtom skall konsumera mer så att de fattiga får en marknad för sina tjänster (skoputsning) eller produkter (kaffe) .Det blir på så sätt till och med en moralisk skyldighet att fortsätta överkonsumtionen, Jonas Sahlin SvD, Norran, Johan Norberg, Contra, CUF, Vetenskapsbloggen. De argumenten dyker faktiskt upp ganska ofta.Till exempel inför Köpenhamnsmötet om växthuseffekten.

Men det finns en rad argument för ett motsatt perspektiv:
-  Den värsta konflikten i världen. kriget i Kongo, drivs i stort över tillgång till strategiska mineraler som behövs tex till mobiltelefoner. Det finns fattiga som skyfflas iväg för att bereda plats för kraftverksdammar eller gruvor. Deras allmänningar, t.ex mangroveskog, omvandlas till privat egendom för turism eller räkodling. I de fallen kan någons välstånd mycket direkt vara ett resultat av andras fattigdom.

I min åsikt är det dock andra systemiska förhållanden som i ännu högre grad både skapar fattigdom och bibehåller den.
- Fattigdom handlar i stort om tillgång på resurser. Tänk så här: Om den som har pengar köper marken av en mindre lyckligt lottad granne som hamnat på obestånd så har den mindre lycklige hamnat i ett underläge som inte minskar utan snarast ökar. Den rike producerar mer och mer mat, men det mesta säljs till andra som har mer pengar. Den landlöse fattige får sälja sitt arbete, och "storbonden" kan ta halva värdet av vad han producerar. Och ju fler fattiga det är, ju fler lantarbetare vill ha ett jobb. Klyftorna ökar varje år. Och den fattige blir sannolikt fattigare varje år, oavsett om affärerna går bra eller dåligt för storbonden.
- Vid utvinning av naturresurser så tar man självfallet det som är lättast tillgängliga först. Den första oljan som utvanns var ytlig, en del sprutade t.o.m. upp i luften av sig själv. Det gick åt 1 energienhet för att utvinna 100 energienheter olja. Idag är oljan betydligt mer svåråtkomlig, det går åt kanske 10 energienheter för att utvinna 100 energienheter. På hundra år har inkomsterna för de rika ökat enormt, jobbarna i rika länder har ökat sina årsinkomster 50-100 gånger. För en svensk arbetare har nästan allt blivit otroligt billigt. Även om vi klagar på oljepriset så är det relativt sett mycket lägre idag än för 100 år sedan. Men hur är det för de fattiga. Ja, för dem har inkomsterna nästan stått stilla, vilket ju också betyder att saker som olja och mat har blivit dyrare, dvs de har faktiskt blivit fattigare. Och en orsak till att de är fattigare är helt enkelt att efterfrågan från de rika driver upp priserna (å andra sidan så har industrialismen skapat billigare "prylar", så att de fattiga faktiskt har råd med en plastdunk att bära vatten med, det får erkännas).
- Industrialisering är i stort ett sätt att köpa in (billigare) råvaror och sälja (dyrare) färdiga produkter.Man kan helt klart se att framväxten av den engelska textilindustrin skedde på bekostnad av den indiska bomullsproduktionen, och att industrialiseringen i England, som byggde på slavar i Amerika och utnyttjande av historiska naturliga processer (bildandet av kol) och förstörelse av framtida generationers livsmiljö, faktiskt skapade indisk fattigdom. Kina och Indien var mycket större ekonomier än Västeuropa för 250 år sedan. Men de gick snarare bakåt än framåt sedan de dominerats av europeisk kapitalism.

Jag tillhör inte dem som avfärdar all utveckling som ett (mänskligt) nollsummespel, t.ex att alla tekniska framsteg bara är framsteg för att de stjäl från någon annan. Visst är världen begränsad i ett globalt perspektiv, och visst finns det ett nollsummespel på den planetära skalan. Men det spelet handlar inte bara om människor. En stor del av välståndsökningen är att vi har tagit andra arters livsutrymme och att vi har omformat andra arter, t.ex. kor och vete, till att jobba bara för oss. Om vi i detta stora perspektiv har fått det "bättre" eller "sämre" är en svår fråga, och till slut är kanske svaret att de flesta människor har, materiellt sett, fått det bättre än de hade det tidigare, några har fått det extremt mycket bättre och några har fått det sämre. Samtidigt så har dessa processer skett med ett pris: vi har utarmat ekosystem, vi har förgiftat vår miljö och vi tar mer och mer av ej förnyelsebara resurser: Även om vi inte helt solklart gör dagens fattiga fattigare så gör vi definitivt våra barnbarn fattigare.

Det finns en rad liknande förhållanden som binder de fattiga till sin fattigdom. Jag försöker inte ge en alltför simpel förklaring, men det förefaller mig som att kombinationen kapitalism, fossila bränslen och industrialisering skapar fattigdom. Utan tvekan skapar det relativ fattigdom, och troligen också absolut fattigdom.

Monday, 11 April 2011

Krogmomsbidrag till de redan rika - och expansion av marknaden

Alliansen presenterar bärande förslag i vårbudgeten på DN debatt idag, Det finns mycket att säga om många saker där, men jag skjuter in mig på krogsubventionerna - eller gåsleverbidraget som man kunde kalla det- Jag kallade det REST-avdrag i ett tidigare inlägg. Wealthfare kallas det på engelska, ett utmärkt begrepp.

Det råder knappast någon tvekan om vilka som gynnas mest av en sänkt restaurantmoms, det är de som går på krogen ofta. Och att de i stort är de som är "rika" kan det ju inte råda någon tvekan om: dvs restaurantmomsen har en tydlig fördelningspolitisk udd mot de som har det sämre ställt. Självklart kan det skapa en del jobb för sådana som har det sämre ställt - helt i linje med hur RUT-avdraget fungerar. Dvs subventioner till de rika vilka presenteras som åtgärder för att stödja de arbetslösa. Men som sakteliga cementerar ökade klyftor i vårt samhälle, och använder vårt skattesystem för att subventionerna tjänare åt de rika. Kalla det inte tjänstesamhälle utan tjänaresamhälle.

Trots det så är min främsta invändning mot krogsubventioner att de är ett verktyg för att föra in ännu mer verksamhet till den sk marknaden. Hela poängen är ju att du och jag skall laga mindre mat och ha färre egentillverkade matlådor och i stället låta professionella sköta det. Redan utan subventioner så har mer och mer av vårt liv blivit marknadsstyrt (säg nu inte att det är efterfrågestyrt, det är bara en förskönande omskrivning). Att regeringen skall ägna sig åt att manipulera detta ännu mer för att tvinga ut oss från våra hem till att äta micrad industrimat är upprörande. Vi behöver inte fler markandssyrda områden. Vi behöver inte mer marknadstänk. Vi behöver frizoner från marknaden.

Konservativa Tankar skriver: 
Kontentan av regeringens aviserade skattesänkningar är annars att luften blir lite lättare att andas, egenmakten ökar en smula och Sveriges invånare får lite mer att säga till om när det kommer till hanteringen av deras egna inkomster.
Men kontentan av krogsubventionerna är precis motsatsen: egenmakten minskar en smula, vi får lite mindre att säga till om vad gäller våra egna inkomster.


Uppdatering: tydligen kostar arbetstillfällen som skapas genom sänkt restaurantmoms 6 miljarder om året, ungefär en och en halv miljon per arbetstillfälle. Med tanke på hur låga löner man har i den branchen, så skulle man kunna ge samma lön till fyra-fem personer i ställer för en. Sysselsätt de där människorna i jordbruket eller skogsbruket i stället.....Där finns det snart inga kvar. 


 aftexpsvd. svd. svd. svd. dn. dn. dn. gp.  gp.

Sunday, 10 April 2011

U-länderna står för 65% av utsläppsminskningen!

En sammanställning av den bolivianske ambassadören Solon visar att 65% av de lovade utsläppsminskningarna kommer ske i u-länder. Det är givetvis bra att de minskar utsläpp men det är faktiskt skandalöst att de skall minska sina utsläpp mer än de rika länderna. I u-länderna finns det trots allt en massa människor som skulle behöva använda mer energi, och inte mindre.....


Beräkningarna visar tyvärr också att de lovade utsläppsminskningarna inte är tillräckliga utan kommer leda till att "vi" landar på fyra graders temperaturökning istället för de "överenskomna" två...

The gap in the abatement is 7.4 to 5.3 Gt. of CO2e (53% to 38%)
• This can lead us to a 4°C to 5°C increase in the global temperature
• Developing countries are going to do more emission reductions than
developed countries (54% vs. 46 % in LEP and 57% vs. 45% in
HEP)
• The offsets can be 16% of global nominal pledges (1.1 Gt. CO2e for
Lower End Pledges)
• Because of offsets the abatement can be only 5.5 Gt. for the Lower
End Pledges.
• The gap in the abatement will be higher because of offsets: 8.5 Gt.
for the Lower End Pledges. (61 % of the 14 Gt. of CO2e)
• With offsets developing countries will do even more effort than
developed countries (65% versus 35%)

De använda källorna är

STOCKHOLM ENVIROMENT INSTITUTE, The implications of International Greenhouse Gas Offsets on Global Climate Change, http://seis-us.org/ publications/id/380 
UNEP, The Emissions Gap Report, Are the Copenhagen Accord Pledges Sufficient to Limit Global Warming to 2 ºC or 1,5ºC?, www.unep.org/publications/ ebooks/emissionsgapreport/
jag har inte kollat dem. 

Wednesday, 6 April 2011

att prissätta koldioxidutsläpp leder inte till tillräckliga innovationer

Många tror att allt löser sig med tex växthuseffekten om man använder marknadsinstrument, t.ex. genom utsläppsrätter eller höga avgifter så kommer man driva fram ny teknik vilken gör att man kan lösa problemet.
Inte nog med att de kanske har fel att sådan teknik överhuvudtaget kan finnas, så visar en ny studie att det underliggande antagandet också är fel. Studien visar att de stora innovationerna uppstår genom forskningsdriven teknikutveckling vilken är offentligt finanasierad. Marknader är effektiva att driva innovationer vilka hittar billigare sätt inom etablerade teknologier (t.ex. använda nya komponenter eller produktionskedjor), eller tilllämpa redan existerande teknologier. Vi vet ju att antibiotika, internet, det mesta av kärnkraften, rymd och luftfartsutvecklingen har drivits av statliga program, även i ärke-kapitalistiska USA. Rapporten nämner också framväxten av elekticiteten och bilarna som exempel på att marknaden och privata företag spelade en roll först när tekniken har utvecklats till en viss nivå.

En annan sak är  i vilken utsträckning avgifter kan förändra vårt beteende. Men där är det i mitt tycke ganska klart att t.ex. höga energipriser kommer leda till minskad konsumtion, även med nuvarande teknik. Och för existerande alternativ teknik som t.ex. vindkraft eller biobränslen, så kommer det leda till ökat upptag.
Jag har ett betydligt längre inlägg om det här på Garden Earth.

En läkare som tar i

Jag vill göra lite reklam för en ny hemsida och blogg, av Berit Nordstrand i Norge.

Mer tørrstoff + høyere innhold av mineraler og antioksidanter + mindre nitrater + bedre fettsamensetning = Mer helse per kilo i økologisk mat?

Men det finns det väl många som säger? 
Jodå, det finns det, men inte så många överläkare. Jag hade förmånen att få höra och se Berit i full aktion för hösten i Norge

 

 

Tuesday, 5 April 2011

Ekosystemtjänster skall bli tillgångar för företagen

"Naturens tjänster allt hetare tillgång" är rubriken på en artikel om värdet av ekosystemtjänster i Svenska Dagbladet. Den rapporterade från en konferens ordnad av Storebrand och norska miljödepartementet.
"Huvudtalare på konferensen var Pavan Sukhdev, Teeb-studiens ledare (The Economics of Ecosystems and Biodiversity) och chef för FN:s miljöprograms gröna initiativ. Han inledde med ett tydligt exempel på hur naturen förser företag med sina tjänster. Rio de la Platas flodområde förser hela Latinamerikas jordbruk med vatten och är värderat till ungefär en triljon US-dollar per år. Nederbörden i flodområdet är dock beroende av en vattencykel som tillhandahålls av Amazonas regnskog. Men jordbrukarna betalar ingenting för det vatten som de får genom en fortsatt intakt regnskog. Sukhdev ser det som ett stort problem att den globala ekonomin inte tar hänsyn till naturen och dess tjänster. Företag både påverkar och är beroende av ekosystemstjänster och detta bör därför synliggöras i företagens balansräkningar. Inte bara nämnas i deras hållbarhetsrapporter. –Om vi tittar bortom företagens vinster och ser till deras påverkan på samhället i stort, kan vi konstatera att de orsakar kostnader för samhället på 2000 miljarder dollar varje år. Det är en tredjedel av vinsten, sa Sukhdev."
Jag har skrivit många inlägg om dessa ekosystemtjänster och hur de håller på att privatiseras.  Och också om hur den "Gröna ekonomin" och den "gröna kapitalismen" på det stora hela är myter. Och jag jobbar själv med
det initiativ som talas om i artikeln. Läs tex


Företag ger blanka fan i om vi mäter BNP eller Happy Planet eller HDI

Grön Tillväxt, är det möjligt?

Brist på sand.

Miljöförstöring lönar sig

Välkommen till nya väder-världen

och ännu fler inlägg på min engelska blogg, Garden Earth, senast

Ecosystems: Invaluable and worthless (rekommenderas)

The Polluter Gets Paid Principle

Självklart är det bra att värdet av dessa ekosystemtjänster synliggörs, men jag tycker att det är få som klarar av att sätta dem i ett meningfullt sammanhang. 

 

 

 

 

 


Monday, 4 April 2011

Kina: ekologiska produkter för 16 miljarder kronor

A recent report from the International Trade Center estimates that there was 2.03 million hectares of certified organic farmland in China 2009. In 2008, the total value of organic production reached about RMB 16 billion (US$ 2.4 billion), with exported organic products exceeding US$ 500 million and the domestic organic market reaching US$ 1.1 billion. The remaining US$ 800 million in organic products were sold as conventional products
skriver Garden Earth

De rika tjänar pengar och de fattiga förlorar sina liv

Jag läste just intressant forskning publicerad av Världsbanken. Det handlar om effekterna av naturkatastrofer.
Assuming that capital productivity is higher in areas at risk from natural hazards (such as coastal zones or flood plains), this paper shows that rapid development in these areas—and the resulting increase in disaster losses—may be the consequence of a rational and well-informed trade-off between lower disaster losses and higher productivity.....These results also suggest that the overall risk — i.e. mean annual losses — can increase with time, and even faster than wealth, in spite of continuously improving protection. A consequence of these findings is that future increase in disaster losses might be difficult to avoid.....
Dvs att även om vi tar rationella beslut så kan de leda till riskabla och långsiktigt ohållbara situationer, Studien i sig talar inte om den minskande marginalnyttan av komplexa system, men jag tycker det finns med som en av förklaringarna till studiens resultat. Den visare också risken av att försöka "besegra" naturen. Ju högre dammar vi byggger, ju kraftigare blir flodvågen när de brister, och ju större blir skadorna.

All risks are not linked to rational choices, however. We showed that imperfect information and myopic expectations can amplify risk-taking behaviors. This effect can be reinforced by other sub-optimalities. In particular, some economic agents have little flexibility in their localization choices, like the poorest households who locate in informal settlements in developing-country cities.

Vad det här betyder i mer vardaglig svenska är. Närsynta förväntningar är en sällsynt dum omskrivning av "vinstintresse". Ja just det, samma vinstintresse som anses leda till ökat välstånd och rationella beslut, den så kallade "osynliga handen". Och att de är de fattiga som får bära kostnaderna, i det här fallet med sina liv, är ju precis som det är i verkligheten.

ladda ned rapporten

Sunday, 3 April 2011

Är det inte underbart? Vi kollar på film för att det är så spännande att se vad som händer andra människor. Men istället för att vända oss om till den som sitter bredvid med vår nyfikenhet kopplar vi upp oss mot nätet eller mot Hollywood. Vad är det frågan om? Vi är ju intresserade av andra människor, vi vill inte se på en film som handlar om en sten eller en stol. Nej, människor ska det vara. Och vi tjattar och mailar och har oss, vi kan liksom inte bärga oss med det. Men att tilltala herren i sätet bredvid, nä, det har vi slutat med.
skriver Bob Hanson i inlägget Jag är ett havererat flockdjur

Friday, 1 April 2011

De måste gnugga händerna...

...de svenska pelletsproducenterna. I England planeras nu en jättelik anläggning för energiproduktion från träpellets, helt baserad på importerade pellets. Förbrukningen, 7 miljoner ton per år, motsvarar ungefär hela Storbritanniens virkesproduktion. Anläggningen kommer få 400 miljoner pund om året i stadsbidrag.

Jag är ju inte principmotståndare mot biobränslen, tvärtom, men det är viktigt att förstå att vårt nuvarande energisystem inte kan "ställas om" till biomassa - naturen kan helt enkelt inte producera så mycket, inte ens om vi kalhugger varenda plätt.  Läs tidigare inlägg om biobränsle

30th March 2011 - Plans were approved on 14 March 2011 to convert RWE power’s Tilbury B power station from coal to burning imported wood pellets – over 7 million tonnes per year. Biofuelwatch estimates that this would, if implemented, push the UK's planned demand for biomass to around 60 million tonnes of wood per year.  This is more than six times the UK's annual wood production and poses a major threat to forests, local as well as forest-dependent communities and to the climate.  RWE claim that most of the wood will be sourced from North America, but they have permission to source it from anywhere. RWE expects to have the Tilbury power station running on wood by the end of the year. This will nearly double the amount of wood pellets burned in the entire EU – 9 million tones in 2010.  RWE will receive around £400m in 'renewable energy' financial subsidies a year for this power station alone.
Most of the wood to fuel British power stations will have to be imported as the Forestry Commission has calculated that only an additional 2 million tonnes of wood fuel per year could be produced from within England by 2020. This is why these facilities are based at ports like Southampton, Holyhead, Tyneside and Avonmouth, where they will receive shipments of wood from Brazil, the USA, Canada, West Africa, Russia and elsewhere. Läs mer