Tuesday 12 November 2013

Mat och jordbrukspolitik - NU

Jag ser att regeringen har gett utredningen om det svenska jordbrukets konkurrenskraft mer tid. Nu skall den inte leverera förrän 1 mars 2015, i god tid efter valet, och för sent för att påverka det svenska landsbygdsprogrammet.
Bara en mindre del av det svenska lantbruket kommer klara av att konkurrera på världsmarknaden i framtiden, trots att lantbruket har rationaliserats och effektiviserats som få andra branscher. Regeringens nyligen tillsatta utredning, ”Konkurrenskraft ochutvecklingsmöjligheter för svensk jordbruks- och trädgårdsproduktion” är välkommen, men frågan är fel ställd. I stället för att enbart fokusera på hur konkurrenskraften ska stärkas, borde man också undersöka hur spelplanen kan förändras. Så länge som världsmarknadspriset på mjölkpulver – som sätts på Nya Zeeland – är det som bestämmer priset för svenska mjölkbönder, kommer utslagningen av svensk mjölkproduktion att fortsätta.

I direktivet till utredningen står att omvandlingen av lantbruket helt ska styras av ”hårdare internationell konkurrens” och en ”strävan mot ökad marknadsanpassning”. Jordbrukets roll för produktion av miljötjänster, dess roll för landskapet och landsbygdsutveckling, nämns bara flyktigt i det nio-sidiga uppdraget, och är restposter i balansräkningen – målsättningar för dessa saknas. Det finns ingen riskanalys för hur jordbruket ska klara kraftigt ökade energipriser, klimatpåverkan eller andra stora framtida förändringar som påverkar vår livsmedelsförsörjning. Inte heller något om hur vi ska hantera de stora miljökostnader som jordbruket orsakar eller vilken påverkan som det industriella jordbruket har på vår mats kvalitet och i slutändan vår hälsa.

Vi har heller inget som helst mål för vår livsmedelsförsörjning, staten anser att ”mat kan vi ju alltid köpa”. Inte ens för kris- och krigstid ser staten matproduktionen som en viktig försäkring, utan det hela handlar bara om distribution.

Vi behöver en jordbrukspolitik och livsmedelspolitik värd namnet och den bör grunda sig på en utredning med ett mycket bredare uppdrag. I princip har vi varit utan någon sammanhållen politik sedan EU inträdet.


Läs mer på


1 comment:

Jonas said...

Problemet, som jag tror, är att vi idag inte har en enda ansvarig politiker eller tjänsteman som ens känner till och förstår det problem som du så tydligt förklarar. Första steget måste därför vara att alla vi som på olika sätt värnar om landsbygden, naturen, matproduktionen och folkhälsan går samman och gör gemensam sak. Det s.k. Miljonprogrammet från Nipakademin är ett bra steg på vägen liksom ditt och Ann-Helens arbete. LCHF-rörelsens fokus på råvaror och ren mat för bättre hälsa är en annan ingång till samma problem. Det gäller bara att väva samman allt som är bra till en enad front.

Jonas Wangsten