Sunday, 22 January 2017

Den handlar inte om livsmedel och det är ingen strategi, men nu är den här, livsmedelsstrategin



Det tog nästan två år att få fram den och under de senaste åtta månaderna har Regeringen förhandlat med Vänsterpartiet och Alliansen för att få till de slutliga texterna för den: Livsmedelsstrategin! Eller i alla fall det ”övergripande målet” och ”tre strategiska områden”.

Här analyserar jag texten utan alltför mycket förutfattade meningar och utan eget tyckande om vad den borde innehålla – utan helt enkelt vad texten säger och inte säger, vad är oklart och om det finns inneboende motsättningar. Slutligen diskuterar jag det i termer av strategi. 

Det övergripande målet är
“en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet. Produktionsökningen, både konventionell och ekologisk, bör svara mot konsumenternas efterfrågan. En produktionsökning skulle kunna bidra till en ökad självförsörjningsgrad av livsmedel. Sårbarheten i livsmedelskedjan ska minska.”

Vad betyder det, egentligen? Om vi tittar på första meningen “en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet” så finns det en tydlig hierarki. Det egentliga syftet är markerat i gult. Det övergripande målet är inte konkurrenskraften eller att livsmedelsproduktionen skall öka utan det är att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling

Bisatsen ”samtidigt som relevanta nationella miljömål nås” har skjutits in som en bestämning av att livsmedelsproduktionen skall bidra till att relevanta miljömål uppfylls. Den satsen reflekteras inte vidare i de strategiska områdena, och man kan därför fråga sig vad som egentligen menas här. Egentligen borde det betyda att uppfyllande av miljömålen är jämställda med ökningen av livsmedelsproduktionen. ”En konkurrenskraftig livsmedelskedja” väger dock tyngre som meningen är uppbyggd. 

I mening två diskuteras att produktionsökningen “bör svara mot konsumenternas efterfrågan”. Produktionsökningen är redan i den första meningen degraderad till ett medel för att uppnå ett mål, så här kommer det någon form av modifiering av produktionsökningen. När man väljer ordet “konsumenternas” och inte “marknadens” ligger det nära till hand att man menar de svenska konsumenterna, men kopplingen mellan ökad produktion av livsmedel och svenska konsumenters efterfrågan inte alls klar i dagens livsmedelssystem. Vi har ju redan en stor export av spannmål och mjölkpulver (dvs produktionen motsvarar inte alls de svenska konsumenternas efterfrågan) och vi har en avsevärd import av alla möjliga varor. De strategiska områdena ger inte mycket ledning i hur man skall tolka detta, där nämns både de svenska konsumenterna och ökad export.
Satsen ” både konventionell och ekologisk” som skjutits in i meningen två betyder inte något alls, eftersom det inte finns någon produktion som inte antingen är konventionell eller ekologisk. 

Den tredje meningen, ”En produktionsökning skulle kunna bidra till en ökad självförsörjningsgrad av livsmedel” hör inte hemma bland ”övergripande mål”. Dels är produktionsökningen bara ett medel enligt ovan dels pratar meningen om att den ”skulle kunna bidra till” vilket betyder att man säger att det är en möjlig effekt av ett medel för att uppnå ett mål. Det betyder att självförsörjningsgraden inte finns med i målet för strategin. Den analysen stärks av att den heller inte nämns vidare i de strategiska områdena. Möjligen skulle man kunna anse att minskningen av sårbarheten som nämns i den följande meningen har en viss bäring på självförsörjningsgraden, men om så är fallet borde man ha skrivit in det i den följande meningen istället för att koppla det till produktionsökningen. 

Den fjärde meningen, ”sårbarheten i livsmedelskedjan ska minska”, är rakt på sak och utan modifiering av något slag. Det är i sig märkvärdigt med tanke på hur resten av målet är formulerat. Det är svårt att avgöra hur mycket vikt meningen skall anses ha. Sett isolerat, ligger det nära till hands att se det som ett mycket kraftfullt uttryckt mål. Det som förtar denna känsla är att sårbarheten inte alls kommer igen under de tre strategiska områden. Kanske man avser att tillsätta en utredning? Faktum kvarstår att det är ett skarpt mål, med reservation för att det inte finns någon allmänt vedertagen definition på vad som utgör sårbarhet förstås. 

Min analys är då att målhierarkin (dvs vilka mål är de överordnade) är den här:
1.    Skapa tillväxt och sysselsättning
2.    Minska sårbarhet
3.    Bidra till hållbar utveckling
4.    En konkurrenskraftig livsmedelskedja
5.    Ökad livsmedelsproduktion
6.    Uppfyllande av nationella miljömål 


Strategiska områden
OK, sedan innehåller livsmedelsstrategin tre strategiska områden, vilka skall göra att målen uppfylls. Dessa är (först texten och därefter min kommentar):

”Regler och villkor: Målet för det strategiska området Regler och villkor ska vara att utformningen av regler och villkor ska stödja målet om en konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja där produktionen ökar. Detta genom ändamålsenliga skatter och avgifter, regelförenklingar, administrativa lättnader och andra åtgärder för att stärka konkurrenskraften och lönsamheten.”

Min kommentar: Om vi kokar ner det till en mening kan man läsa det såhär: ”Samhällets regler och villkor (skatter osv) skall stärka konkurrenskraften och lönsamheten för att stödja målet om en konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja med ökad produktion”. Men var tog hållbarheten vägen i denna strategi? Det finns ingen logisk koppling mellan stärkt konkurrenskraft och lönsamhet och hållbarhet. Om man ville att regler och villkor skulle stödja hållbarhet skulle man ha tagit med hållbarheten i sista meningen. Hållbarheten blev nedgraderad.

”Konsument och marknad: Målet för det strategiska området Konsument och marknad ska vara att konsumenterna ska ha ett högt förtroende för livsmedlen och kunna göra medvetna och hållbara val, exempelvis av närproducerat och ekologiskt. Marknaden för livsmedel ska kännetecknas av en väl fungerande konkurrens. Den svenska livsmedelsexporten ska ges förutsättningar att öka för att möta efterfrågan på relevanta marknader.”

Min kommentar: Det här området har ingen särskilt tydlig koppling till det övergripande målet. Är logiken att om konsumenterna har högt förtroende för livsmedlen kommer de att köpa mer och därmed stödja produktionsökningen? Men vilka livsmedel syftar man på? Alla, de svenska? Hållbarheten har här blivit ett ansvar för konsumenterna, vilket förstärker nedgraderingen som jag pekade på innan. 

Andra meningen är svår att tolka. Vad vill man säga? Är det en släng åt koncentrationen i affärskedjorna, den multinationella livsmedelsindustrin, Arla, eller ett ställningstagande för frihandeln? 

Den sista meningen har en intressant bestämning av att exporten bör öka för att möta efterfrågan på relevanta marknader. Finns det en efterfrågan på svenska produkter som inte utnyttjas, är det inte snarare så att efterfrågan skapas?  Det finns ingen motsvarande modifiering av målet att ”öka produktionen” vad gäller den inhemska marknaden. Vad beror det på?  

Kunskap och innovation: Målet för det strategiska området kunskap och innovation ska vara att stödja kunskaps- och innovationssystemet för att bidra till ökad produktivitet och innovation i livsmedelskedjan samt hållbar produktion och konsumtion av livsmedel.

Min kommentar: Här får ”hållbarhet” en viss upprättelse igen. Om man rensar lite i meningen ser man att man skall stödja innovationssystemet för att bidra till ökad innovation vilket nog får anses vara ett språkligt klavertramp eller i vart fall en tårta på tårta (tautologi). 

*

Om man tar hänsyn till de ”strategiska områdena” ovan så får man nog göra om målhierarkin.
1.    Ökad livsmedelsproduktion
2.    En konkurrenskraftig livsmedelskedja
3.    (Skapa tillväxt och sysselsättning)
4.    (Bidra till hållbar utveckling)
Uppfyllande av nationella miljömål och Minska sårbarhet nämns inte alls i de strategiska områdena så de faller bort. Hållbar utveckling har inga skarpa politiska formuleringar utan lämnas till konsumenterna och forskningen. Det som egentligen är det övergripande målet Skapa tillväxt och sysselsättning saknar åtgärder annat än om man anser att det är självklart att ökad livsmedelsproduktion skulle ge mer sysselsättning och skapa ekonomisk tillväxt. Men de senaste femtio årens erfarenheter stödjer inte det, trots ökad produktion har jordbrukets bidrag till BNP minskat och sysselsättningen rasat markant. Sysselsättning och tillväxt har dock ökat kraftigt i restaurant och catering, men det är knappast det som folk tänker på när man pratar om livsmedelsproduktion.

Det som blir kvar av målen är Ökad livsmedelsproduktion och En konkurrenskraftig livsmedelskedja. 


Var kommer ”strategi” in i bilden?
strategi [-gi:ʹ eller -ʃi:ʹ], läran om användningen av militära och andra maktmedel för att i kamp med en motståndare nå politiska mål, såväl krigsmål som andra mål såsom att bevara fred, upprätthålla neutralitet och att ändra eller bevara maktförhållanden. (Nationalencyklopedin)

Strategi är hur man uppfyller målen, vilka vägar, vilka medel som skall användas. Om det är en politisk strategi kommer många av dessa vara av politisk natur, men man kan också ha en politisk strategi som innefattar det andra aktörer skall göra. Strategier används på alla möjliga områden inte minst i affärslivet. Jag har själv arbetat med strategisk planering i företag, i organisationer och i politiken (du kan höra en föreläsning om strategier av Richard Rumelt på Youtube eller läsa ett bra blogginlägg av Elisabeth Lagerstedt)

Strategier uppvisar ofta typiska brister. Efter den typiska bristen i kursiv, gör jag min kommentar om livsmedelsstrategin: 
  1. Tjusiga ord som egentligen inte betyder något. Livsmedelsstrategin innehåller en del tjusiga ord som inte betyder något i sammanhanget, nationella miljömål och hållbarhet är de bästa exemplen.
  2. Den verkliga utmaningen eller grundproblemet är inte identifierat vilket göra att man inte heller kan hitta rätt lösningar. Det är svårt att veta om strategin har byggt på att man identifierat den grundläggande utmaningen eller problemet eftersom det inte finns någon nulägesanalys, vilket är en helt nödvändig del av ett strategiarbete (den kan ju finnas på Näringsdepartementet). Man kan få intrycket att ”minskande produktion” skulle vara det stora problemet för svenska livsmedel. Men är det verkligen det?
  3. Sammanblandning mellan övergripande mål, delmål och strategier. Nja, det verkar rätt otydligt på det området.
Var finns livsmedel i strategin?
Det mest anmärkningsvärda är kanske att livsmedelsstrategin faktiskt inte innehåller vare sig tydliga mål eller strategier för maten som vi äter. Som synes ovan är strategins huvudmål att skapa sysselsättning och tillväxt (enligt den inledande analysen) eller Ökad livsmedelsproduktion och En konkurrenskraftig livsmedelskedja (min tolkning av vad man egentligen menar). Så de enda målen strategin har är att matproduktionen skall öka och den skall vara konkurrenskraftig. 

Det sägs således ingenting om att maten skall vara närande, hälsosam eller god, eller hur den skall produceras, distribueras, beredas eller konsumeras. Att konsumtionen skall vara hållbar tonas ned till en konsumentfråga, dvs det ingår inte i den egentliga strategin. Det är nog ingen överdrift att säga att strategin inte gör skäl för att kallas en livsmedelsstrategi.

I ett kommande inlägg kommer jag att fortsätta analysera strategin utifrån hur den tolkas av partiernas företrädare och andra viktiga aktörer.

No comments :