Tuesday, 24 October 2017

Svinaktig matematik, eller hur vi får en levande landsbygd



Hur skall vi skapa en levande landsbygd, minskad sårbarhet och ett livskraftigt lantbruk? 

Det är stora och viktiga frågor. Det finns särskilda skäl för mig att tänka på dem idag. I kväll skall jag lyssna på Po Tidholm som håller föredrag byggd på sin senaste bok, Läget i landet. I morgon skall jag debattera – förlåt, samtala om – livsmedelsstrategin här i Åre där jag befinner mig på Saerimner, den årliga samlingen av mathantverkare i Eldrimners regi.

Jag lyssnade just på ett föredrag av Mattias Nordström från Ängavallen i Skåne. Hans familj har skapat ett mycket intressant och blomstrande företag på gården. Produktionen byggdes upp runt ekologisk djuruppfödning med extra hänsyn till djurens naturliga beteende, men har sedan starten 1971 kompletterats med besöksverksamhet, omfattande livsmedelsförädling, restaurang och hotell.

Det finns mycket intressant och spännande att säga om Ängavallen, och jag uppmanar verkligen dig att kolla deras hemsida och läsa om kalvar som får gå med sina mammor, djur som lockas in i slakteriet och mycket annat.  Mattias är ingen sifferkille, men jag lyckades i alla fall få fram tre siffror som kan vara av intresse för den lite större debatten. Ängavallen omsätter sisådär 18 miljoner, har tjugo årssysselsatta och brukar cirka 260 hektar mark.  Detta är en tiotusendedel av all åkermark i Sverige.

Om vi mulitplicerar de två andra siffrorna med 10 000 får vi 180 miljarder kronor och 200 000 årsarbeten. Det kan jämföras med det svenska jordbrukets produktionsvärde som är cirka knappa 60 miljarder kronor med cirka 60 000 årsarbeten. 
En svinaktig matematik.

Visst kan man ha invändningar mot denna enkla matematik. Är det realistiskt att tro att folk kommer att vilja köpa bacon för 480 kronor per kilo eller dryckesmjölk för 30 kronor per liter? Och är inte den del av Sverige som Ängavallen brukar mycket mer bördig än andra delar av landet. Jag köper de invändningarna, men trots det så ger oss Ängavallen en del ledtrådar i hur man skall kunna både skapa mer sysselsättning i jordbruket och på landsbygden – med en ökad miljöhänsyn och hänsyn till djurens välbefinnande.

Jag har heller inte räknat om Ängavallens produktion till kalorier för att svara på om maten skulle räcka om ”alla gjorde som dem”. Det är givetvis en viktig fråga i det stora perspektivet, samtidigt är det en fråga som inga andra jordbruksföretag måste svara på. Trots all retorik från det industriella lantbruket så drivs det inte av en önskan att producera mest möjligt med mat från så liten areal som möjligt, utan det är lönsamheten som styr produktionen. 

*

Den nyligen antagna livsmedelsstrategin anger ett helt annat huvudspår för lantbruket. Ökad produktivitet, ökad internationell konkurrenskraft och fortsatt strukturomvandling är ledord.  Kortfattat kan man säga att fortsätter på den redan inslagna vägen, eller den danska modellen.

Det märkvärdiga är att man samtidigt säger att man skall skapa mer sysselsättning. Men både forskning, offentlig statistik och uppenbara sammanhang visar att det är helt fel. Det danska jordbruket skapar nästa dubbelt så mycket värde som det svenska, men sysselsätter ännu färre personer än det svenska jordbruket; man är helt enkelt mycket mer produktiv i ordets vanliga betydelse. Det svenska jordbruket har under de senaste fyrtio åren tappat 2/3 av alla årsarbeten, och livsmedelsindustrin har en liknande utveckling. Tillväxten av antalet sysselsatta med mat sker i restauranger och kaféer, arbetskraftsintensiva branscher med svag produktivitetsutveckling (och usla arbetsvillkor).

På senare tid har det dock startat många mindre företag som håller på med livsmedel i olika former. Det finns cirka 2000 mathantverkare enligt Eldrimner, det finns flera tusen gårdsbutiker och besöksturism byggd runt jordbruk. Även om sysselsättningen inom livsmedelsindustrin som helhet inte växer har antalet mikrobryggerier och andra matentreprenörer ökat kraftigt.

Gemensamt för de nystartade livsmedelsföretagen är en stark tro på framtiden för svensk livsmedelsproduktion och en passion för produkten.  Hantverksprodukter, få eller inga tillsatser, lokala råvaror, miljövänligt/ekologiskt och snygga förpackningar var nyckelord, för dessa nya företagare enligt en undersökning av Livsmedelsföretagen.



Som en motbild till Livsmedelsstrategins ensidiga betoning på konkurrenskraft, och avsaknad av vision om en levande landsbygd, hållbar naturresursförvaltning och inte minst hälsosam mat, formulerade Ann-Helen Meyer von Bremen och jag en Strategi för den goda maten. Där formulerar vi en övergripande vision:

”En livskraftig matproduktion försörjer befolkningen med tillräckligt med högkvalitativa livsmedel genom lokala och regionala livsmedelskedjor. Matproduktionen bygger på relationer och ömsesidig nytta och respekt, samtidigt som den vårdar och återskapar naturresurserna och den mänskliga kulturen.

Samt en hel rad av förslag som skall ta oss en bra bit på den vägen, bland annat satsningar på ett ökat värdeskapande i livsmedelskedjan, lokal mat och relationsmat.  

Det skall jag försöka få fram i samtalet i morgon. Samtidigt så är det också en viktig pusselbit för hur vi skall skapa en levande landsbygd.

No comments :