Monday, 20 November 2017

Varifrån kommer kalorierna

I sju bilder förklarade jag några viktiga sidor av den globala matförsörjningen  vid ett seminarium på KSLA häromdagen. 

Det produceras brutto cirka 5600 kcal per person och dag i världen. I tabellen nedan kan man se hur dessa används. Det finns således 2800 kcal per person och dag vilket är långt över dagsbehovet - särskilt som detta är genomsnitt för alla personer, inklusive mycket gamla och spädbarn. "Överskottet" av kalorier visar sig dels som ett mycket stort svinn och som ökande midjemått. Trots detta finns det nästan en miljard människor som är hungriga. 
Majs är den gröda som producerar flest kalorier, men det mesta används som djurfoder. Vete är den gröda som odlas på störst areal. Sojabönor står för mest protein, och producerar nästan dubbelt så mycket protein per hektar än någon annan viktig gröda. Sockerrör och sockerbetor producerar kring 40 miljoner kcal per hektar och år, ungefär dubbelt så mycket som någon annan gröda - tillräckligt för 40-50 människors energibehov. 
Vi såg på den första tabellen att drygt en fjärdedel av allt som odlas går till djur som foder. Och att de bara ger tillbaks en tredjedel av detta som mat. Men bilden är lite mer komplicerad än så. Av energin i maten kommer mer än fyra femtedelar från vegetabilier. Däremot står animalierna för 40% av alla proteiner och hela 45% av allt fett. Tvärtemot vad många kanske tror så är fett kanske den största begränsningen i det globala matsystemet.
Det finns en alldeles för förenklad syn på att djuren alltid är ineffektiva. Grafen nedan visar var maten till lantbruksdjuren kommer ifrån. Nästan hälften av allt foder kommer från betesmarker och permanenta gräsmarker. Från åkermark kommer det spannmål 19% odlat gräs, klöver och ensilage 8% och oljeväxter (främst soja) 5%, dvs en knapp tredjedel av det som alla djur äter är odlat foder. Andelen är mycket högre för grisar och kyckling än för idisslare. Resten av det som djuren äter är skörderester och bi-produkter från livsmedelsindustrin (drank, vetekli, rapsmjöl osv). I själva verket är en betydande del av spannmålen också  spannmål som inte duger till människoföda, pga låg kvalitet. 

Men grafen visar globala genomsnitt, spridningen mellan olika jordbrukssystem är enorm så det är egentligen inte möjligt att generalisera. Indien har flest kor i världen, och de äter nästan bara gräs och skörderester, till och med sopor, medan amerikanska biffkor göds på majs och soja. Svenska mjölkkor ligger någonstans mittemellan och svenska dikor äter nästan bara gräs. 

I bakgårdsuppfödning av gris och höns används typiskt något hundra gram mänskligt ätbart protein för att producera ett kg protein, medan i den industriella uppfödningen går det åt 3-6 kg protein för att få fram ett kg animaliskt protein. 
Det är ökningen av köttkonsumtionen som får mest uppmärksamhet. Och ofta får det representeras av en biff. Men i själva verket har inte konsumtionen av nötkött ökat snabbare än befolkningen. Per capita har konsumtionen av mjölk och nötkött varit stabil de senaste 50 åren. Den dramatiska ökningen står kycklingen för. Konsumtionen av kyckling har ökat 12 gånger (eller 5,5 gånger räknat per capita). Andra viktiga produktkategorier som ökat mycket kraftigt är vegetabiliska oljor och grönsaker. 

Det förefaller alltså som att man sparkar in öppna dörrar när man uppmanar folk att hålla igen på rött kött och äta mer grönsaker.
En viktig utveckling de senaste årtiondena är en kraftig ökning av handeln med mat. Om man räknar ihop sojabönor med sojamjöl och sojaolja är sojan den absolut största strömmen, med vete som tvåa. Allt fler länder blir strukturellt beroende av handeln och det gäller i väldigt hög grad sojabönor, djurfoder och de vegetabiliska oljorna.  
Det pratas mycket om att Sveriges självförsörjning av livsmedel är låg. Det sägs att 50% av maten vi äter är importerad. Även om statistiken är osäker kanske det är sant - om man räknar pengar. Men då skall vi veta att vi importerar stora mängder dyra livsmedel som exotisk frukt, kaffe, vin och ostar, medan vi exporterar stora kvantiteter rätt billiga livsmedel, förutom Absolut vodka. Vi exporterar grisfötter och kycklingvingar och runt en miljon ton spannmål varje år - tillräckligt med mat för 3 miljoner människor. Räknar man på kaloribas så balanserar export och import varandra rätt bra. Dvs man skulle kunna hävda att vi är självförsörjande.


Det är en annan femma att hela livsmedelssystemet är så känsligt att vi bara klarar några dagars avspärrning...

7 comments :

Karl Kling said...

I Sveriges fall är vår livsmedelsexport en följd av den gamla jordbrukspolitiken 1920-1990 ungefär - Massproduktion för masskonsumtion. Sen har vi de förutsättningar och den turism vi har, turister åker hit för att bo i en stuga i en skog jämfört med ett land som Österrike och Norge där man på ett annat vis kan leva på sitt landskap särskilt Österrike som ligger mitt på kontinenten och där många bergsdalar skulle sitta illa till utan boskapsdriften (och där bönderna kan kombinera sina fåtal kor och småslakterier med hotell/pensionatsdrift och säsongsarbete i skidbackarna). Det finns nedtecknade berättelse om export av småländsk prästost till det ryska hovet under 1800-talet så nog har det funnits högvärdiga exportprodukter från Sverige även historiskt.

En fördel med att livsmedelskvalitén var undansatt så länge är att vi nu kan återupptäcka mycket av det som gått förlorat på nytt. Vi kanske kan låta djuren gå i skogen igen, "skogsbiffar"?

Mårten Thorslund said...

Vilka animalier är det vi exporteraetöite lite mer exakt? Sådana vi är för äckelmagade (fina i kanten) att är äta själva? Kycklingvingar kanske skulle gå att öka inhemska konsumtionen av (om det är önskvärt givet vad du skriver ovan) men grisfötter blir svårare att få folk att börja äta (igen). Det måste vara en hel del annat. Kött för mat/humankonsuntion alltså. Förutom slaktavfall då menar jag.

Gunnar Rundgren said...

Det är svårt att få klar information om detaljerna. På kyckling handlar det om vingar, skrov och fötter. På gris och nöt om en hel del av det animaliska fettet som vi är för fina att äta, och säkert en hel del inälvor. För var det ju en ständig export av framdelskött medan vi importerade bakdelar, men det vet jag inte om det fortfarande är fallet.

Mårten Thorslund said...

Karl Klinga: "skogsbiffar", ja varför inte. I tider av terroir borde det kunna vara något, skogsbiff på fjällko eller annan lantras. En idé som kanske går att kombinera med något liknande t ex Hälsingestintans "etiska kött". Jag tror Föreningen Sveriges Fäbodar skulle kunna vara intresserade! De är ju enormt marginaliserade av livsmedelsbranschen och Sverige.Det vore också bra argument som tillfredsställer både lokalbefolkningen och de kräsna storstadsborna (de som inte redan flytt till veganismens förlovade land), kanske även kan det bli Sveriges exportbiff (gud förbjude)?
Sverige har f ö ju undertecknat FN-konventionen om biologisk mångfald (CBD) men inte implementerat/praktiserat artikel 8j som handlar om att ta tillvara på "lokal kunskap". Såsom fäbodbrukarnas. Detta har jag skrivit en liten uppsats om nyligen. Den publiceras inom kort, med en intervju, jag kan dela den här om OK/av intresse? Rekommenderar läsning av Håkan Tunón t ex: https://pub.epsilon.slu.se/11961/7/tunon_h_et_al_150303.pdf
På sidan 42 i den står t ex att läsa:
"I regeringens proposition 2004/05:150 ”Svenska miljömål – ett gemensamt uppdrag”82 slår man fast att
”grupper som kan ha denna kunskap i Sverige är t.ex. jord- och skogsbrukare, samer, fäbodbrukare, skärgårds-,fjäll- och skogsbönder, skärgårds- och insjöfiskare, jägare och hemslöjdare”."

Anonymous said...

Hur går det här ihop?

Vi producerar runt 6 miljoner ton spannmål per år och av detta går endast ca 2,5 miljoner ton till mänsklig konsumtion - 250 g/inv. De flesta svenskar äter mer spannmål än så.

Vi är inte självförsörjande på vegetabiliskt fett, vi är nettoimportörer av kött, smör och ost. Exporterar vi så stora mängder ister och talg (och grisfötter?) att det täcker upp kalorimässigt?

Anonymous said...

Hrrmm - 6 miljoner ton spannmål blir 250 kg/person. Där är vi nog självförsörjande...

Gunnar Rundgren said...

Ja som sagt vi exporterar en hel del kalorier, främst spannmål men också malt och sprit (som ju också är spannmål). Vi exporterar också massor av mjölkpulver som balanserar importen av mjölkprodukter (i kalorier, inte i kronor eller kg eftersom pulvret är torrt). Vi exporterat till och med stora mängder kycklingkött av de sorter vi inte vill äta, samtidigt som vi importerar. Fett har vi stor nettoimport av (palmolja, raps etc.).