Thursday 30 December 2010

Goda nyheter från Kina

så här mot slutet av året så är det hoppingivande att kunna rapportera om ökat intresse för ekologiska produkter i Kina. Och inte bara det, det finns också en kinesisk Grön Våg - välbeställda kineser som flyttar tillbaks till landet. Det är klart att det forfarande bara är en rännil jämfört med den flod av folk som flyttat från landet in till staden.
"Genom åren har vi människor försökt erövra naturen, men genom att göra så blev vi själva förtryckta. Vi förlorade sambandet med jorden. Vi förstörde jorden vi brukade." säger en av dem
Läs mer om det (på engelska) i Washington Post

I Sverige, och i väst i allmänhet är synen på Kina helt negativ. Och visst finns det mycket att kritisera. Likväl så tror jag att det finns en stor potential för förändring där. De ser ju också nackdelarna av hur vi har skött klotet. I Trädgården Jorden skriver jag:

Det kommer att finnas vinnare och förlorare bland länder, regioner och individer. De människor som idag är privilegierade, såsom författaren, kommer att få se sina privilegier minska. Men att bli av med privilegier måste inte vara en katastrof, det kan också vara befriande, på samma sätt som upphävandet av apartheid inte bara befriade de svarta i Sydafrika utan också de vita från en ovärdig relation. Om jag får ge mig till en gissning är det sannolikt bland medelinkomstländerna vi kan se en snabb förändring. De är ännu inte helt fast i högenergisamhället; de ser direkta nackdelar av miljöförstöring; de ser orättvisorna i den internationella resursfördelning som nuvarande system innebär; de har redan sett att de kan utmana de rika länderna både politiskt och ännu mer ekonomiskt; och de har en tillräckligt stor medelklass som kan engageras i ett politiskt förändringsprojekt. De länderna har också en mycket stor del av världens befolkning, så deras val är mänsklighetens val. I Kina fanns det 16 miljoner elektriska cyklar år 2006, år 2009 är deras antal sannolikt 50 miljoner. De är inte helt oproblematiska ur miljösynpunkt, framför allt sprider de bly från batterierna och de förbrukar kolgenererad elektricitet. Likväl är de helt klart att föredra framför bilar, och den infrastruktur som behövs är samma som för snigelcyklar (ADB 2009). Det är bara ett exempel på hur tillväxtekonomierna kanske kan undvika i-ländernas misstag, förvisso inte av det mest radikala slag. Länder som USA, vars hela samhälle är helt kopplat till hög energikonsumtion, samt ett internationellt ekonomiskt system där man profiterar på andra länders svaghet, kommer att ha svårt att hitta nya vägar. De länder som är för fattiga kommer att vara fast i idén att bli som de rika länderna och de kommer att sakna både tillverkat, socialt och humant kapital att driva en omfattande förändring.

Thursday 9 December 2010

Stiltje

Jag är för närvarande i Stilla Havet, där stiltje råder.
För den som verkligen saknar mitt tyckande om ditt och datt, så kan du lyssna på radio Upplands intervju med mig

Det påannonseras på följande sätt:
"Gunnar Rundgren är en av dem som var med och införde KRAV-märkningen i Sverige, för ekologiska varor. Som 19-åring hoppade han av gymnasiet och lämnade Uppsala för att bli självförsörjande bonde i Värmland. Som VD för KRAV långpendlade han mellan Värmland och Uppsala. Nu är han bosatt här igen, men jobbar som konsult i ekologiskt lantbruk åt bl a FN, och reser mycket, inte minst till Afrika. Han tror att vi måste ändra vår inställning till Jorden, om den ska kunna räddas, och har nyligen skrivit boken Trädgården Jorden"

Wednesday 1 December 2010

Lägger sig för EU-som så många gånger förut

Miljöhänsyn får stå tillbaka för frihandeln, säger Livsmedelsverkets generaldirektör Inger Andersson, med anledning av att regeringskansliet beslutat dra tillbaka Livsmedelsverkets förslag till EU om råd om miljösmarta matval.

Bakgrunden är att Sverige, genom Livsmedelsverket, som första land i EU i maj 2009 anmälde förslag till råd om miljösmarta matval till EU för så kallad notifiering. Det gör man när man tror att det finns risk att åtgärder kan krocka med befintlig EU-lagstiftning. Syftet med att notifiera är att ge övriga medlemsländer möjlighet att lämna synpunkter på förslaget. EU-kommissionen och Rumänien ansåg att förslagen uppmuntrar till köp av svenska varor på bekostnad av varor från andra länder, vilket motverkar principen om fri rörlighet på den gemensamma marknaden.

Det skriver Livsmedelsverket i ett pressmeddelande.

Jag skrev om detta för ett år sedan redan, men nu är det tydligen definitivt. Då skrev jag:
Men det är som sagt inte sakfrågan det gäller, utan det gäller åsiktsfrihet. Det är mycket oroande att EU anser sig ha rätt att utöva censur- allt i den fria rörlighetens namn - och att svenska myndigheter och regeringen lägger sig platt för detta. Skäms!

Sunday 28 November 2010

det finns vinnare och förlorare

"Det mest förbjudna är att luta sig tillbaka och ta välståndet för givet. Frestelsen är stor när det går bra, men vi lever i en internationaliserad värld med snabba rörelser över gränserna. Där är framgången flyktig och måste förtjänas var dag." skriverPJ Anders Linder på SvD. Det upphör inte att förvåna mig att just de som ihärdigt försvarar en total marknadsliberalism samtidigt betonar hur viktigt det är att vi skall ligga i framkant, att vi skall satsa på forskning (och här talar man lika ofta i hur många procent man tycker skall gå till forskning, samtidigt som man avfärdar procentmål för bistånd, men det är en annan tråd...) eller på att skall vara attraktiva för företag eller individer (läs minskad skatt).

OM det är så att de har rätt, så beror det på att alla faktiskt inte är vinnare, utan att det faktiskt finns förlorare; att det globala ekonomiska systemet faktiskt kan vara, i alla fal delivs, ett nollsummespel; att vårt välstånd faktiskt kan vara byggt på andra människors ryggar och på förstöring av andra männisors miljö. OM de har rätt så är min slutsats inte att vi skall hugga i hårdare, utan att vi skall vägra delta i ett sådant spel.

Friday 26 November 2010

Economist: lösningen på klimatproblemen - köp luftkonditionering

Man blir trött i bland. Jag läser gärna the Economist, det är en av världens mest välgjorda tidskrifter, även om jag oftast inte delar dess ohejdade marknadsliberalism. Det senaste numret har ett lågvattenmärke i ledaren där man skriver att globalt välstånd är det bästa skyddet mot effekterna av växthuseffekten. Påminner starkt om Marie Antoinettes famösa (men sannolikt fabricerade yttrande) om de svältande parisarna. "Har de inget bröd? De kan väl äta bakelser i stället?"

Thursday 25 November 2010

Bravo Lena!

Lena Sommestad, socialdemokrat och bl.a. tidigare miljöminister, skriver ett mycket tänkvärt inlägg om socialdemokraternas politik på DN debatt den 21 November. Hon kritiserat starkt inställningen att samhället skall tjäna ekonomin och och betonandet av individens framgång. Något som inte drevs fram av socialdemokraterna, men som ett hållingslöst och defensivt parti anslöt sig till under nittiotalet.

Hon kritiserar också inställningen att vi skall bygga ett kunskapssamhälle för att kunna konkurrera. Kunskap har värde i sig menar Lena - och jag. Jag skulle där gärna utöka hennes resonemang. Tanken att vi måste plugga mer, forska mer och ligga i framkant för att inte bli utkonkurrerade av Slovenien, Indien eller Kina, visar också hur lite de som påstår att ALLA tjänar på globaliseringen själva tror på den. Om det vore så, så vore det väl inte så himla viktigt för oss att vara först? Den dystra sanningen är att det finns vinnare och förlorare i den globala hackordningen. Och att även om vi inte vill tänka på det så möjliggörs ganska mycket av vår ofantliga konsumtion av att vi står på de översta stegen.

Tuesday 23 November 2010

Om svårigheten att leva som samlare i industrisamhället...




Med införandet av jordbruket fick samlare och jägare - och nomader - flytta på sig. Stegvis drevs de bort från de produktiva zonerna till mer marginella områden, och det är bara där man fortfarfande kan finna kulturer som är uppbyggda runt samlande och jakt. En liknande utveckling har skett i fisket med den skillnaden att själva fisket har industrialiserats på ett helt annat sätt än jakt.

Men fortfarande idag så lever en del människor delvis på att samla in vilda växter. Ofta är det de fattigaste som håller på med dem. Jag har personligen varit inblandad i många projekt med insamling av vilda växter. I Sverige har det skett mest med skogsbär och svamp. Svenskar har gärna plockat åt sig själva, men i takt med ökat välstånd och sociala skyddsnät så har intresset hos svenskarna att plocka för försäljning minskat starkt.

Med klassisk klåfingrighet beslutade svenska myndigheter att bärplocking skulle beskattas och betraktas som vilket arbete som helst. Det är svårt att förstå hur man tänkt. Samtidigt som färre och färre svenskar vill plocka bär för att det lönar sig för dåligt, så skall man införa beskattning av verksamheten. Summan av kardemumman var förstås de senaste årens skandaler med bärplockare som inte fått tillräckligt betalt. Den här typen av problem fanns faktiskt inte tidigare.

Torfolk Gård, där jag tidigare var verksam, var ett av de få företag som baserade sin sylt på svenska bär, men i takt med bärbranchens urartning (och medias enkelspåriga rapportering) blev det till slut en belastning i stället för något positivt. Så nu kommer bären i stället från länder som inte bryr sig om att reglera bärplockning, som t.ex. Finland. Läs mer

Vårt konformistiska samhälle vill att samma regler skall gälla för allt och alla. Men vi ser ju hur svårt det är till och med för jordbruket att skötas enligt industri och marknadssamällets logik - det betalar förvisso skatt som alla andra. Hur svårt skall det då vara för försörjningsformer som hör hemma i tiden innan jordbruket.

Statistiken talar: 1902 exporterade Sverige 20000 ton lingon. År 2003 var motsvarande siffra för Lingonexporten 779 ton.....

Börja med pistol i stället för att bomba direkt!

Senaste numret av den förträffliga danska tisdkriften Økologi & Erhverv skriver om problemen med multiresistenta bakterier. och kopplingen till användning i jordbruket. De citerar bl.a. en artikel i Ugeskrift for Laeger av Professor, overlæge dr.med. Hans Jørn Kolmos, Klinisk Mikrobiologisk Afdeling, Odense Universitetshospital som frågar om "antibiotika skall prioriteras till behandling av sjuka människor eller till optimering av produktionsekonomin i lantbruket".

I Økologi & Erhverv redovisas en undersökning från 2007 som visar att det finns mycket färre resistenta kolibakterier bland ekologiska svinbesättningar. Icke-ekologiska besättningar hade 20% bakterier med resistens mot ampicillin och 32% resistens mot streptomycin, medan ekologiska besättningar hade 8% respektive 15% resistenta bakterier.

Användingen av antibiotika bekymrar också överläkare Niels Frimodt-Møller, från Statens Serum Institut, som har kartlagt antibiotikaresistens i Danmark. Han säger: "Hvor vi tidligere startede behandlingen med en pistol og så gik over til en bombe, hvis det ikke virkede, så kaster man nu bomben med det samme"

Forskare vid Danmarks Tekniska Universitet anklagade nyligen lantbruksministern i Danmark för att vara alltför passiv i denna fråga. "En test af kød fra danske svin, kvæg og kyllinger viste, at der var MRSA i 4,6 procent af svineprøverne og 1,4 procent af kvægkødet. Forskerne kunne ikke finde MRSA i dansk kyllingekød. Det kunne de derimod i udenlandsk kyllingekød, hvor der var MRSA i næsten hver femte kylling (18 procent). Indholdet i udenlandsk svinekød var 7,5 procent, mens man ikke fandt noget i det udenlandske kvæg."

Tidigare har man trott att kött från djur med multiresistenta bakterier inte smittar människor, men det vågar man inte längre utesluta: "Eksperter i Danmark tør nu ikke længere udelukke, at vi kan blive smittet med den multiresistente stafylokok-bakterie, MRSA, gennem mad."
Men dr. med. Hans Jørn Kolmos fra Syddansk Universitet og professor Frank Møller Aarestrup fra DTU: "Det er alt sammen drevet af det store antibiotikaforbrug i landbruget. Det luskede er, at bakterien ikke gør svinene syge, så man kan ikke se det på dem, og der er ikke nogen motivation for landmanden til at gøre noget ved det."

Friday 19 November 2010

En räntefri ekonomi

Jag är medlem i JAK, en förening för räntefri ekonomi. Den har funnits länge, men hade sin glansperiod under den förra finanskrisen, Kommer ni ihåg, den där gången då räntan gick upp till 500 procent. Alla (utom den mest kompetenta regering Sverige någonsin haft....) inser ju att det inte funkar. Men ränta i sig är suspekt. Kolla JAKs informationsfilm

JAK Medlemsbank -Vår bank from RåFILM on Vimeo.

Wednesday 17 November 2010

Ekologisk odling för ett bättre liv

Ekologisk mat angår fler än väst­­­världens välmående medelklass. För David Bumutonda, bonde i Uganda, har ekologisk odling gett möjlighet till skolgång för barnen och ett riktigt hus till familjen.
mer

det är roligt att ha varit delaktig i en sådan utveckling. Läs mer om EPOPA

Friday 12 November 2010

"Inget har något värde men allting har ett pris...."


var en av många tänkvärda saker Emil Jensen sade på KRAVs framtidsdag på Älvsjömässan idag.

Och i stället för att skriva en massa mer så kan väl de orden få sjunka in på hur vårt samhälle har utvecklats. Om det nu kallas för utveckling.


PS KRAVs framtidsdag var mycket lyckad DS

Monday 8 November 2010

The pear standard

Äh, nu blev det fel igen - den här skulle vara engelska blogg. Lite läsövning då.


I came across the Preserve web site by Harriet Fasenfest and enjoyed the nice mix of down to earth practical stuff and the thoughts about human society, all under the theme of "Householding" a great word - my mother was coincidentally a household teacher. Householding is the true economy.

She writes:
"The pears from my old backyard tree are free, plentiful, get no pesticides, need only a few paces to retrieve and are home processed to supply food for the year round. They are part of the family garden and home, part of, and in scale with, the natural world and can be shared with my neighbors and friends. They are the new gold standard – the pear standard."
read more..

Friday 5 November 2010

....och liknande nonsens vad gäller örtmediciner

Man hinner bara ta sig för pannan för ett korkat EU direktiv, innan det är dags för nästa. På samma sätt som man vill kontrollera alla frön så vill man tvinga in alla örtmediciner i ett mycket strikt ramverk. Visst, de kan vara farliga och ha biverkningar, men många av dem har använts i hundratals, kanske tusentals år, och det är inte större skäl att underkasta dem strikta test nu - det vore som att börja testa morot, postatis och vete för att se att de inte är farliga. Jag är ingen expert i frågan, men det påminner starkt om det som gäller för fröna (se nedan). Du kan läsa mer på
http://www.anh-europe.org/news/anh-press-release-appeal-to-european-herbal-sector
(på engelska)

f.ö. så beskriver jag just det här i ett avsnitt av Trädgården Jorden:
"Radikala monopol
Med ”radikala monopol” syftar Illich på att en viss teknik eller en viss organisationsform ges en ställning där det i princip är omöjligt att klara sig utan det. Ett sådant exempel är polis och militär, som ju medvetet givits en unik ställning. Staten har ett radikalt våldsmonopol, det är endast staten som har rätt att utöva våld eller direkt begränsa medborgarnas frihet. Så långt är allt väl kanske, det får anses vara en del av samhällskontraktet. I det moderna samhället har dessa radikala monopol utökats långt utöver deras ursprungliga roll. Skolan är i princip ett radikalt monopol. Den är dels obligatorisk och dels starkt reglerad och kan bara tillhandahållas av godkända institutioner. Det är i princip omöjligt att komma någonstans i samhället om man inte har vissa specificerade utbildningar, oavsett vilka kunskaper man har. Internet är snart ett radikalt monopol, då det är nästan omöjligt att få tillgång till en del information och service om man inte är uppkopplad – i takt med att myndigheters och företags service förbättras på internet försämras den i ”verkligheten”. I USA får nog biltrafiken också anses vara ett radikalt monopol. Pengar är en särskild sorts radikalt monopol, vilket diskuteras mer senare. Det är inte alltid det finns en lag eller formell makt bakom dessa monopol.
 Standardisering och certifiering är relativt nya fenomen som ofta fungerar som radikala monopol som driver på koncentration och storskalighet. En tanke med standardiseringen är att den skall främja konkurrens på lika villkor, men ofta tvingar den företag att använda samma teknik och undviker på så sätt konkurrens. Ett exempel är livsmedelshygienregler. Samhället och köparna har konstant ökat kraven på livsmedelshygien. En av effekterna av detta är en utslagning av de mindre företagen och traditionella livsmedelsförädlingsmetoder. Ett annat område är byggnadsnormer/koder.
 Resultaten av de radikala monopolen är en kraftig begränsning av individens frihet och de kan leda till direkta tvång, t.ex. obligatorisk vaccination, avsättning av pensionskapital eller att höns måste hållas inomhus. Många av dessa saker krävs i all välmening, men utgör icke förty rent repressiva inslag i vårt samhälle, de begränsar valfriheten starkt och framförallt, vilket är det viktigaste, tvingar de in människor i de av samhället sanktionerade produktions-, konsumtions- och livsstilssystemen."

Ny föreskrift från Jordbruksverket – flera frösorter riskerar att försvinna

Ett trist exempel på det som Ivan Illich kallade "radikala monopol". Vårt samhälle blir tyvärr mer och mer intolerant. Standardisering och certifiering kan vara nyttiga, men de kan också leda till enfald i stället för mångfald.

Jordbruksverket har precis kommit med ett förslag på en ny föreskrift om bevarandesorter och amatörsorter av köksväxter. Förslaget baseras på ett EU-direktiv och innebär att alla köksväxtsorter som inte finns med på EU’s sortlista måste registreras till en kostnad av en anmälningsavgift på 3000 kr och en årlig avgift på 2000 kr. Gamla och lite udda sorter som inte odlas i några större mängder får därmed svårt att bära sina kostnader. De fröfirmor som säljer dessa sorter får svårt att överleva och 300-500 sorters grönsaksfröer riskerar att försvinna! Vem gynnar det här, kan man undra? Remisstiden är extremt kort, sista datum för remissvar är den 10 november och de nya reglerna förväntas gälla från den 1 januari 2011. Kontaktperson på jordbruksverket är Linda Qvarnemark, linda.qvarnemark@jordbruksverket.se

Mer info hittar ni här:

http://www.jordbruksverket.se/omjordbruksverket/remisserochyttranden/remisser.4.2d224fd51239d5ffbf7800032690.html

http://www.alltomtradgard.se/forum/view-thread.xml?thread_id=840259&forum_id=13&moffset&offset=0&last=1

http://playrapport.se/#/video/2225034

Friday 29 October 2010

reklamterror

Hej Gunnar Rundgren och tack för ditt meddelande!

Jag är hemskt ledsen om reklam och annonser som medföljer UNT (och andra tidningar med för den delen) irriterar dig. Det är naturligtvis inte vår avsikt. Tvärtom vill vi leverera en läsvärd och intressant tidning till ett skäligt pris i din brevlåda varje morgon. För att göra det måste vi sälja annonser och medföljande reklam eftersom det man betalar för tidningen inte på långa vägar räcker till att finansiera produktionen.
Jag hoppas därför att ni ändå har överséende med detta och att ni fortsatt finner UNT som en bra och prisvärd tidning.

Med vänlig hälsning

Johan Boqvist Andersson

--------------------------------------------------------------------------------

Gunnar,

Vi får se hur det blir. Många faktorer spelar in och sidutrymmet är begränsat.

Vi kan ...
1) ... ta in insändaren okommenterad.
2) ... ta in insändaren kommenterad av marknadsavdelningen.
3) ... avstå publicering, men låta marknadsavdelningen svara dig direkt.

Jag förstår att du har en vidare syn på problemet med tilltagande kommersialisering, som förvisso kan vara tröttsam. Det tycker vi nog all (nästan). Men nu skrev du inte det, utan riktade kritik mot UNT som "svartfot".

Vi får se var det slutar.

/Lars

________________________________________
Från: Gunnar Rundgren [gunnar@grolink.se]
Skickat: den 27 oktober 2010 11:21
Till: UNT Insandare
Ämne: Re: SV: Svartfot åt reklamarna

Bäste Lars,
Jag ser hellre att ni tar in insändaren än att marknadsavdelningen
försöker förklara det hela för mig. Jag förstår allt så väl. Och visst
är skillnaden hårfin mellan en helsida och en inlaga. Men det känns ändå
som ett svek att man inte kan värja sig från detta.

Jag menar kanske inte att UNT på allvar kan klara sig utan - utan mitt
inlägg är mer en reflektion på den ständigt tilltagande
kommersialiseringen av våra liv. Och hur svårt det är att värja sig.
Eftersom den är en av de stora drivkrafterna för den fortsatta
rovdriften av vår planet, så blir det mer än ett trivialt problem.

Gunnar Rundgren


On 2010-10-27 10:11, UNT Insandare wrote:
> Gunnar,
>
> Du har förstås helt rätt i att annonsörerna kringår Nej till reklam-lappar genom att gå som bilagor till tidningarna.
>
> Men det är väl helt enkelt så att utan annonserna skulle det inte finnas någon tidning alls att ta med sig i badet.
> En tidning kan knappast frånhända sig dessa annonsintäkter.
> Om så annonserna upptar helsidor i själva tidningen eller ligger ibladade som separata tryck, är kanske ingen stor skillnad.
>
> Jag har bett marknadsavdelningens chefer att svara dig direkt.
>
> Hälsningar,
> Lars Gunnarsson
> insändarredaktör, UNT
>
>
>
> ----------------------------------------------------------
> Upsala Nya Tidning, http://www.unt.se
> Insändarredaktören
> E-post: insandare@unt.se
> Telefon: 018 - 478 12 72
> Postadress: Box 36, 751 03 Uppsala
> ________________________________________
> Från: Gunnar Rundgren [gunnar@grolink.se]
> Skickat: den 27 oktober 2010 09:14
> Till: UNT Insandare
> Ämne: Svartfot åt reklamarna
>
> En stor del av Uppsalas befolkning har små skyltar vid brevlådan om att
> de inte vill ha reklam, så även jag. Vi kommer ju inte ifrån den, den
> finns på bussen, den finns tryckt i själva tidningen, internet är helt
> nedlusat av den, TV skall vi inte tala om. Men det är ju skönt att man
> kan slippa alla de där glättade reklambladen. Eller - kan man det? Nu
> hände det igen. Jag hade tappat upp ett bad och tog tidningen med mig
> för en stunds njutning. Hoppsan, de två instuckna reklambilagorna - från
> Team Sportia och Svanströms - ramlar i vattnet. UNT och andra tidningar
> bidrar till att bryta min och många andras frivilliga reklamblockad.
> Snälla, respektera våra val och ställ inte upp som svartfot åt reklamarna.
> --
> Gunnar Rundgren

Tuesday 26 October 2010

Planetskötare

I helgen var jag i Sigtuna och pratade på temat Planetskötare tillsammans med Folke Gunther, Marina Queiroz, Gunnar Lindgren och Bengt Bodin - och mycket engagerade deltagare.
Jag visade bl.a. följande bild som får prata för sig själv.



Min presentation finner du här.

Sunday 17 October 2010

Världshungerdagen

Med anledning av världshungerdagen 16 Oktober
Jag pratade på världshungerdagen i fredags. De intressanta talen finns (på engelska) att ladda ned. Där var min roll att prata mest om marknaden, så det gjorde jag. Men det finns ju andra sidor av saken också. Så när jag ändå var i farten så skrev jag en debattartikel i Nya Werlmandstidingen. Jag hade inte satt rubriken där. Allt skall ju vara så kort idag, så jag fick skära bort mer än hälften för att "få plats" i tidningen. Den ursprungliga artikeln finns nedan.

Rika svälter inte
Häromveckan fick vi nyheten att antalet hungriga människor har gått ned till 925 miljoner från den höga noteringen på över en miljard året dessförinnan. I det lite längre perspektivet så har antalet legat på över 800 miljoner de flesta år. Optimisten säger att trots allt så har jordens befolkning ökat kraftigt i samma period så andelen hungriga har ju minskat. Likväl är det en oförlåtlig skamfläck. Låt oss titta på tre vanliga (van-)föreställningar om hur man skall åtgärda hungern: 1) öka insatserna av modern teknik, framförallt konstgödsel och bioteknik i jordbruket; 2) ät mindre kött; och 3) om handeln släpps fri på jordbruksprodukter så kommer problemen lösa sig.

Vilka är hungriga? Det kanske är för självklart för att sägas, men de rika svälter inte. Ja, inte ens de som i våra mått är lusfattiga, men som höjer sig över 15 kronor om dagen i inkomst, svälter. Helt enkelt därför att där det finns pengar finns det mat. Undantaget är under mycket korta perioder under naturkatastrofer, men i alla andra fall så finns det mat för den som har råd. Det är fattiga på landsbygden och fattiga i städerna som går hungriga. Effekterna av olika åtgärder slår lite olika på dessa, i alla fall kortsiktigt. Billigare mat betyder ganska enkelt att fattiga i städerna kan köpa mer mat. För landsbygdsbefolkningen är effekten inte fullt så enkel. Många av dem som hungrar är småbönder. De producerar ofta inte allt de behöver, eller i vart fall så producerar de inte ett överskott som är tillräckligt för att betala helt nödvändiga saker, som en ny hacka, skoluniform, medicin, begravning av släkt. De måste således sälja jordbruksprodukter för att ha råd med dessa. De är ofta både köpare och säljare, säljare strax efter skörd och köpare strax innan nästa skörd. Om de tjänar eller förlorar på högre priser beror på om prisskillnaderna slår jämnt över alla produkter och över året. Men på det stora hela så är det sannolikt att de tjänar på högre priser, då det ger dem incitament att producera mer, och det de säljer ökar i värde jämfört med vad de köper. För landlösa eller lantarbetare är situation mindre klar. Kortsiktigt så torde de tjäna på lägre priser. På sikt är det snarare tvärtom. Högre priser gynnar lantbruket och landsbygden, det kommer mer pengar dit, det som lantbruket köper från staden blir proportionellt billigare. Det kommer stimulera ökad produktion, investering, fler nya hus, ökat behov av arbetskraft och därför också ökade inkomster för de fattiga på landet. Det kan även stoppa upp flödet av fattiga från landet till städerna, vilka nästan utan undantag är de som blir de fattiga i städerna.

Förslagen om att öka produktionen i jordbruket med mer konstgödsel har till effekt att matpriserna sjunker. Ett litet överskott kan driva ned priserna rejält, men de insatsmedel som köps in ligger kvar på en annan prisnivå, satt av energipriset som är den viktigaste komponenten i konstgödseln. Skördeökningen beror heller inte på att mer arbete sätts in, dvs att de fattigaste får fler arbetstillfällen och därmed inkomster. Anledningen till att afrikanska småbönder inte använder mer konstgödsel är inte att de är dumma, utan att det helt enkelt inte lönar sig. Visst kan man få dem att använda mer konstgödsel om man skänker bort den, men det låser bara fast dem i en ohållbar produktion. Så länge det inte finns någon efterfrågan kommer försök att öka produktionen av de lokala stapelgrödorna med dyrbara insatsmedel inte leda någon vart. Det betyder inte att det är fel att försöka öka produktiviteten, självklart inte, men det finns många andra sätt att öka produktiviteten utan att använda dyra insatsmedel, och de sätten är mycket mer intressanta för småbönderna. Man kan t.ex. öka produktionen avsevärt med ekologisk odling.

Om vi slutar äta kött leder det till att de globala livsmedelspriserna kollapsar. Som sagts ovan är sjunkande livsmedelspriser ingen bonus för landsbygden. Fattiga boskapsskötande folk lever mestadels i områden som inte lämpar sig alls för jordbruk och det är ingen lösning för dem att börja odla mat, tvärtom så riskerar det leda till kraftigt ökad markförstöring. De är beroende av att sälja djurprodukter och köpa annan mat. Om vi förutsätter att köttkonsumtionen trots allt skulle ligga kvar på en låg nivå i deras länder så skulle de ju kunna få mer majs för varje get, och på så sätt tjäna på det. Men stopp ett tag: om köttkonsumtionen minskar kraftigt globalt så kommer spannmålspriserna sjunka dramatiskt, och det betyder att det blir mycket billigare att föda upp kyckling och det kan helt slå ut herdarnas kor och får, vilka ju betar för sitt uppehälle. Denna process pågår redan pga av de ständigt sjunkande spannmålspriserna. Det finns andra synpunkter på köttkonsumtionen såsom etiska, klimatpåverkan och avskogning, men det diskuterar vi inte här.

Fri handel då? Är det inte så att det är våra (EU:s) absurda jordbruksubventioner som driver ned priserna och på så sätt minskar ulandsböndernas förmåga att konkurrera? Skulle inte de kunna tjäna mer pengar genom att bli jordbruksexportörer? Otvivelaktigen är det så att de rika länderna subventionerar sitt jordbruk massivt, med cirka 253 miljarder dollar (OECD PSE tal) om året, och att delar av stödet är i form av exportsubventioner, samt att även om inte exporten subventioneras direkt så trycker det ned priserna överlag. Och att u-länderna med piska (strukturanpassningsprogram) och morot (bistånd) lurades att öppna sina jordbruksmarknader för att ”fritt” konkurrera med subventionerad import är skamligt. En total avreglering av livsmedelshandel skulle få rätt stora effekter, men de stora skillnaderna skulle vara på konkurrensen mellan aktörer som Brasilien och EU, där Brasiliens bönder skulle vara stora vinnare och markspekulanter i EU förlorare (då stora delar av EUs subventioner har kapitaliserats i form av ökade markpriser).

Historiskt höll höga transportkostnader ned den internationella konkurrensen och bönderna producerade i stort med likartad teknologi. I och med den industriella revolutionen och användningen av fossila bränslen förändrades detta i ett slag. Dels så kunde en person, med hjälp av först ångmaskiner för tröskning och senare traktorer, elmotorer, vattenpumpar och konstgödsel (som ju i mycket också är en fossilbränsleprodukt) producera otroligt mycket mer och dels så kunde produkterna skeppas snabbt och långt till ständigt sjunkande priser genom järnväg och sjöfart baserad på billig energi. Så hade Europa stora svårigheter att konkurrera med billig amerikansk spannmål redan i slutet av artonhundratalet. År 1870 var priset för en bushel vete 60 cent i Chicago och det dubbla i London. År 1900 hade transportkostnaderna – och därmed prisskillnaderna sjunkit till 10 cent. I ljuset av det så började de flesta länder skydda sitt jordbruk.

Det som sedan har hänt är att produktiviteten per arbetare i jordbruket i i-länderna har ökat dramatiskt så att de nu producerar 500 ton till 2000 ton spannmål per årsarbetskraft. I stort kan man förklara det med de stora insatserna av kapital (för maskiner) och energi (för att driva det hela). De fattigaste jordbrukarna använder i stort samma teknologi som de använde för 100-150 år sedan. Deras produktivitet är på sin höjd 1 ton spannmål per arbetande. De driver ett jordbruk som nästan inte har några investeringar, och vill de låna får de betala ränta på 30 procent, ett tydligt uttryck av vilken brist på kapital det är. Och de skall konkurrera med oss på lika villkor? Inte nog med det, under de senaste 50 åren har priserna på jordbruksprodukter fallit med cirka 60 procent jämför med andra produkter. Så dessa jordbrukare vilka använder i stort samma teknik som för femtio år sedan, producerar lika mycket och får bara 40 procent av inkomsterna. Det är uppriktigt sagt mycket svårt att se att frihandel är något som skulle ge dem välstånd. Det visar sig ju också att det bara är för produkter där de har en unik situation som de kan konkurrera. Men den dag man tagit fram en majs som smakar kaffe med bioteknik så kan alla världens miljoner småbönder som odlar kaffe hälsa hem, då kommer kaffe tröskas på Ukrainas stäpper och Argentinas pampas. Det finns inga av de fattigaste länderna som kan konkurrera med storproducenterna av stapelgrödorna. Lika lite som det finns någon som kan spinna och väva bomull för hand och konkurrera med textilindustrin. Det finns dock en rad framgångssagor för hur export av jordbruksprodukter har satt igång ekonomisk utveckling. Jag har själv arbetat med ett Sida-finansierat projekt för export av ekologiska produkter (EPOPA, www.epopa.info), vilket nådde 128 000 bönder vilka årligen tjänade 15 miljoner dollar på export av bl.a. ekologiskt kaffe, vanilj och kakao. Den kenyanska blomsterindustrin är ett annat exempel på en konkurrenskraftig export från u-länderna, även om det finns mycket att säga om både miljöförhållanden och sociala förhållanden. I diskussionen om den miljard som hungrar måste vi komma ihåg att dessa framgångar har begränsad omfattning och går inte att skala upp mer än till en lite del. Frihandel skall inte lastas för svält och fattigdom, och den har sina fördelar på vissa områden, men den är inget som kommer leda de fattiga småbönderna ut ur fattigdom.

Jag har inte Svaret på hur vi utrotar hunger, och kanske det inte finns något sådant Svar, men det jag vet är att det inte är genom att sprida mer konstgödsel eller GMO eller med minskad köttkonsumtion eller med frihandel. Hunger handlar i första hand om fattigdom och fattigdom i sin tur beror mest på maktförhållanden. Att fattiga få tillgång till resurser, land och kapital och politiskt inflytande är det viktigaste, precis som det var det i Sverige. Vi borde överväga direkta bidrag – pengar och inte konstgödsel – till de fattiga för att skapa en marknad för ökad livsmedelsproduktion, och låta dem investera i den teknik de själva väljer och inte den som dikteras av ett agro-industriellt etablissemang.

Sunday 3 October 2010

"Det gör hans bok unik och faktiskt ganska imponerande"

Trädgården Jorden "är grundlig, den börjar med jägare och samlare och arbetar sig målmedvetet framåt för att sluta med betraktelser om framtiden. Den tar helhetsgrepp, diskuterar kapitalismens vara eller icke vara (både- och, anser Rundgren), utreder orsakerna till varför människan på samma gång är mirakulöst skapande och förbluffande kortsiktig och föröder naturens kapital." skriver Sverker Sörlin i UNT. Det är ju kul med trevliga omdömmen och ännu mer när de kommer från någon jag respekterar mycket.

Han fortsätter: Detta är, precis som de bästa av förebilderna, en utomordentlig bok som borde läsas av många. I all synnerhet kan den vara användbar vid universitet och högskolor, i flera ämnen. Den ger en översiktlig kunskap om de historiska samband som format vår värld. Den ger en ögonblicksbild av hur världen ser ut just nu, med alla sina grymma orättvisor. Och den introducerar många viktiga samband, framförallt pekar den ut människornas nästan överallt tanklösa framfart.

och: Alla dessa erfarenheter är sammanflätade. Det gör hans bok unik och faktiskt ganska imponerande.

Läs hela Bokus: , 184:- Bokia, 169:- Adlibris, 174:- Bokextra, 170 CDON, 189:- Ord och Bok, 187;-

Monday 27 September 2010

Den dansande roboten

Jag var på bokmässan häromdagen. Såg mycket intressant. Det här var kanske det mest spektakulära - en robot som dansar Svansjön in fyra minuter. 18 motorer, två års jobb att få till det. Ganska snyggt och mycket tänkvärt. Det hela iscensatt för att göra tjejer mer intresserade av robotar enlig den som presenterade det hela. Det är tydligen ett problem att det bara är män som är intresserade av robotar och att män bara är intresserade av krig och tillverkningsindustri -håhåjaja, kommer vi aldrig ifrån de där stereotyperna. Vilka män är det man pratar om hela tiden. Jag känner knappt en enda man som uppfyller de där fördomarna längre. Men, men det var inte det jag skulle prata om.

Hon pratade om hur användbara robotar kan vara i t.ex. äldrevården, och jag antar att det är sådana uppgifter som kvinliga robotforskare skall vara intresserade av....

Det är ju möjligt att jag är ett jäkla surkart, men jag hoppas verkligen att jag slipper bli omhändertagen av en robot när jag blir gammal. Och inte vill jag ha en robot som slevar ut maten i restauranten heller.

Jag har inget emot att forskarna gör dansande robotar. Konsten, roandet har alltid varit en stor del av vad vetenskapen har hållt på med. Men jag är inte odelat positiv till tanken på "mänskliga robotar". Är du?

Wednesday 8 September 2010

Brekk på catwalken

Lars Peder Brekk är jordbruksminister i Norge. Här uppvisar han en ekologisk kostym vid den stora ekokonferensen i Oslo 7-8 september. Det var nu också andra modeller....

Konferensen var intressant. Jag pratade själv och även tex Nadia Scialabba från FAO, Artur Granstedt och Mats-Eric Nilsson. Det föredrag som gjorde störst intryck på mig var överläkaren Berit Nordstrand som pratade om kost, ekologisk mat och hälsa. Hon gjorde mycket starka uttalanden om vikten av att äta ekologist.

I övrigt var det ett utmärkt arrangemang som förhoppningsvis kan sätta lite fart på det ekologiska i Norge. Det ligger ju lite efter Sverige och Danmark vad gäller både produktion och marknad. Men de ligger inte efter i att ordna en bra ekologisk konferens. Och inte har jag sett vare sig Sveriges eller Danmarks jordbruksministrar på catwalken.

Norge har ett mycket ambitiöst mål för ekologiskt - 15 procent. Men inte bara 15 procent odling, utan också 15 procent konsumtion! Det ni!.

Thursday 2 September 2010

Glassfabriken

Ursäkta, ursäkta, här blev det ju en engelsk post! den får vara kvar som reklam för min engelska blogg.....


Many people speak about social capital, which can be explained as the trust, confidence and social institutions (norms) that shape the interactions between us in society (some, including myself, go further and see even the organisational forms of society as part of the social capital (i.e. the government and municipalities). I find it valueable even without trying to ascribe monetary values, but for economists and politicians it seems to have more "bite" if you can express it in dollars, euros or rubles.

The other day I was at the Bertebo conference in Falkenberg, read more at http://www.ksla.se/
where there were many interesting things. The one I wanted to highlight here is the costs of lack of social capital in Russia. Eugenia Serova, Senior adviser at FAO, said that the agri-business companies in Russia had to invest in protection of the farms and/or invest in the local communities to make people friendly for costs reaching 10 percent of the total costs. The CEO of a company engaged in farming in Russia, Black Earth Farming, confirmed that they have 500 guards on the payroll.

and the ice cream? what have they to do with this. Not much actually, but we had a studyvisit to SIA glass which is partly owned by the Bertebo Foundation that sponsor the event. And I needed some interesting picture to capture your interest....

Saturday 28 August 2010

Tack för det.

Anders Weidung recenserar Trädgården Jorden i BTJ häftet (www.btj.se). Tyvärr får jag inte återge hela recensionen av copyrightskäl, men lite utdrag går bra:

Med fokus på människans inverkan på jordens resurser och miljö och målet långsiktigt hållbar utveckling tecknas bilden av samhällets historiska utveckling, de ekonomiska systemen m.m.... Framställningen har många referenser inom såväl miljö- som samhällsvetenskap och är en mycket tänkvärd och ihärdig argumentation för en kraftig samhällsförändring.

Läs mer på http://www.gardenearth.info/sv/

Wednesday 25 August 2010

jobbhysteri

Jag försöker undvika att lägga mig i valkampanjen. Men i morse blev det för mycket. Jag läser att en av de två koalitionerna vill halvera restaurangmomsen. Det fascinerande var hur man motiverar det: "Syftet med sänkningen är att ändra människors beteende så att fler väljer att äta ute i stället för att laga mat hemma, vilket i sin tur skall leda till att fler får jobb."

Och varför skall det vara statens jobb att jaga ut oss ur hemmen för att äta onyttig och dyr mat på krogen? För att skapa jobb förstås. Inte bara i restaurangerna för äter vi ute så behöver vi ju jobba mer för att ha råd med krogbesöken. Ett riktigt win-win förslag för att prata svengelska.

Blocken bjuder över vandra för att skapa jobb. Förslagen är olika väl genomtänkta, men det här var i alla fall ett av det dummare. Jag tycker inte att "skapa jobb" kan vara ett självständigt argument för att spendera några resurser. Folk jobbar för mycket inte för lite.

Och OM man nu i alla fall nödvändigtvis skall skapa jobb, titta på den här statistiken från USA:
2008 jobbade 9,6 miljoner personer i restauranger, barer och catering. 1,5 miljoner jobbade i livsmedelsindustrin, 15,3 miljoner i detaljhandeln varav de flesta säljer mar.
Bara 2 miljoner jobbade i lantbruket. Är det inte där vi skulle ha mer folk - mer jobb?

Friday 20 August 2010

sakteliga

Så får min bok Trädgården Jorden lite uppmärksamhet. Jag har spårat recensioner i tidningen Småbrukaren och i Reko samt på websiten Greeneration.

Just nu ser jag att Svensk Bokhandel skriver om mig som debutant. Om jag inte misstar mig så var det det man kallade unga flickor some debuterade i societeten i samband med stora baler. Hemska öde.

Vad gäller boken så är jag just nu väldigt upptagen med att skriva den engelska versionen. Den är mer än en översättning. Den är som en reviderad andra upplaga av boken, där jag tar intryck av kritik och idéer vilka dykt upp under tiden.

Thursday 19 August 2010

Valkampanjen hårdnar

Jag tog en cykeltur till Värmland. I Ängelsbergs fina skulpturpark så såg jag den här. Fick mig att tänka på den pågående valkampanjen...undrar varför?


För övrigt så vill jag rekommendera både Ängelsberg i stort och det trevliga vandrarhemmet. Jag had klantat till det lite och hade varken pengar, kort eller ens legitimation när jag kom dit, men det lät mig sova där ändå och skulle skicka räkning.

Monday 16 August 2010

Vems regler

Det är lustigt -eller hemskt egentligen - hur spelreglerna alltid gynnar de starkare. Det är klart, det är ju dom som i stort som skriver reglerna, så man skall väl inte vara alltför förvånad. Ta det här med löner.

När man klagar på att företagsledare har för höga löner i förhållande till arbetarna så får vi höra att de måste betala internationellt konkurrenskraftiga löner så att inte de duktiga företagsledarna vill arbeta i andra länder. Samtidigt argumenterar man med samma "internationella konkurrenskraft" samma argument för varför anställdas löner skall vara låga - dvs om svenska arbetare begär för stora lönelyft så kommmer vår industri konkurreras ut och vi förlorar jobben. Så samma regelverk, dvs reglerna för global handel och internationell konkurrens, blir å ena sidan ett argument för att våra företagsledare skall ha högre löner och våra arbetare skall ha lägre löner. Är inte det fantastiskt? Hur kan det bli så?


En orsak för att det kan bli så är att det finns fri rörlighet för kapital och för varor medan det inte finns fri rörlighet för människor. Den globala överklassen har dock på det stora hela fri rörlighet. Dvs är du tillräckligt rik så är du välkommen i nästan alla länder. Eller om du har en unik kompetens. Denna snedvridning gör att villkoren för den internationella överklassen tenderar till a bli mer lik i världen. Det vanliga folket kan dock inte flytta, men tvingas likväl konkurrera med varandra indirekt genom priset på de varor de producerar. På så sätt lyckas man framställa tricket att svenska direktörer behöver betals bättre och svenska arbetare sämre som något av en naturlag, som något oundvikligt, och därför inte en politisk fråga. Men allt beror på vem som skriver reglerna för spelet.

Du kan kolla grafen på löneutvecklingen bland industriarbetare och maktelit, så ser du effekterna

Monday 9 August 2010

Vad driver vad?

Det finns en återkommande debatt om vad som drivit utvecklingen. Är det tekniken, det som Marx kallade för produktivkrafterna, är det kapitalismen i sig, är det entreprenörskap, är det de samhälleliga institutionerna, vetenskapen osv.? Sista ordet i den debatten är säkert inte sagt, men oavsett orsak och verkan är en viss teknik dominerande i en viss typ av samhälle. Och en viss teknik och ett visst energisystem hör ihop. Tänk bara på människokroppen: så länge den står för energin är bara en viss typ av teknik möjlig, begränsningar sätts av vår styrka och våra krav på miljö. Börja använd dragdjur och plötsligt kan en plog användas, de kan driva tröskverk osv. Vissa av dragdjuren, främst häst och åsna kan också användas som transportmedel, vilket innebär att de kommer att leda till ökad rörlighet, fler kontakter med andra kulturer, mer handel osv. Att människan tämjde vinden för segelbåtar hör ihop med en typ av samhälle (handel, fiske osv.), att vi tämjer den i väderkvarnar representerar ett helt annat (bondesamhälle med överskott).

Marxisterna hävdar att det är produktivkrafterna som bestämmer ”överbyggnaden” det vill säga vilken social form samhället söker. Andra ser hur eliter växer fram och att de formar samhället för att tjäna sina syften. Då det gäller övergången från fångstsamhälle till jordbrukssamhälle så tenderar jag att tro mer på att det var drivet av en framväxande elits maktintressen än av teknisk utveckling. Om vi däremot tittar på kapitalismens framväxt så kan vi se hur utomordentligt viktig den nya teknik som växte fram var; den mekaniserade fabriken krävde helt enkelt en arbetsmarknad, en marknad för land samt en varumarknad.

Vi får inte glömma impulserna utifrån och konkurrens från ett mer livskraftigt samhälle, en sorts naturligt urval för samhällen. När väl jordbrukandet hade etablerat sig på ett antal platser spred det sig överallt där jordbruk var möjligt, ja tyvärr också dit där det inte var långsiktigt uthålligt. Detta skedde i mycket genom en expansion och kolonisation av jordbrukare. Oavsett vilka objektiva faktorer man anser bestämmer utvecklingen, måste det vara uppenbart för alla att de knappast uppstod självständigt på alla dessa platser. Så förändringen uppstår antingen genom att ett samhälle, som redan antagit ett nytt sätt att leva, påtvingar sitt sätt på andra genom erövring eller genom hot om erövring, eller genom att impulsen, idén färdas från ett samhälle till ett annat, och att idén verkar attraktiv och tas upp. Mycket tydligt är det med den globala kapitalismen. Vi kan ägna år åt att försöka reda ut exakt vilken faktor som var avgörande för kapitalismens framväxt i England. Var det avhysningen av fattiga bönder från allmänningarna; var det den borgerliga revolutionen; var det ångmaskinen och kolfyndigheterna, var det koloniseringen eller helt enkelt engelsmännens entreprenörsanda? Och även om vi skulle komma överens så blir det bara sant just för England. För Thailand, Kina och Peru kom kapitalismen till på andra grunder. I flera länder har kapitalismen införts utan att i princip en enda av de faktorer som låg till grunden för Englands framväxt som kapitalistisk stormakt fanns förhanden. Och i många fanns bara någon eller några. Det är väl tyvärr också därför som kapitalismen misslyckas så ofta, inte minst i de så kallade utvecklingsländerna. Hur förklarar vi att dessa länder väljer detta nya sätt om inte antingen genom yttre tvång (torde gälla till exempel kolonierna), utländska investeringar (torde gälla för Sverige) eller genom exemplets makt (torde gälla för Japan)?

Under huvuddelen av människans utveckling spelade inte vetenskapen någon roll för innovation och samhällsförändring. I och med renässansen började den få en viss roll för att påverka – eller legitimera – vårt samhälle. Den fick mycket stor betydelse för utvecklingen av idéer och förhållningssätt, och den var rent revolutionär i det att den ifrågasatte så många ”sanningar” vilka tagits för givna. Den tekniska och industriella utvecklingen drevs mer av hantverkare och entreprenörer än av vetenskapliga framsteg. Snarare var det teknikens utveckling (t.ex. med finare instrument för att mäta och väga) som gjorde att vetenskapen kunde utvecklas än tvärtom. Det är först när vetenskapen medvetet industrialiserades, med utförande av experiment, arbetsdelning osv., som de vetenskapliga landvinningarna lyckades ”gå om” tekniken. Men på många områden, t.ex. jordbruket, är fortfarande en direkt teknisk utveckling minst lika betydelsefull som utveckling som genereras av vetenskap.

Idédiskussionen är kanske försummad i den här framställningen. Utan tvekan kan idéer också vara en drivkraft, men det är bara idéer som uppstår vid rätt tid som är livskraftiga. De fungerar då som instrument för att rikta mänsklig energi och drivkrafter. Mesta tiden trälar människorna på i sin vardag, de lever, de äter, de älskar, skrattar och gråter, men det finns ingen uttalad ”riktning” i dessa aktiviteter. Det är där de stora idéerna kommer in, det kan vara en religions kärleksbudskap, en politisk åskådnings frihetslära, ett vetenskapligt kunskapsideal eller något annat som ger mening och riktning. Hur förklarar vi Sovjetunionens kollaps? Samhället fungerade ju – även om det inte var någon idyll. Var det inte främst därför att människor – och inte minst ledarna själva – helt enkelt gett upp tron på det egna systemet som Sovjetunionens fredliga, men mycket kaotiska och onödigt brutala, övergång till kapitalism startade.

Det viktiga är att se att olika saker hänger ihop med varandra. Att vara överens om vilken faktor som är helt avgörande är bara nödvändigt om man vill föra argumentet att man måste ändra just den faktorn för att förändra sakernas tillstånd. Men bara för att en faktor har varit avgörande i ett skede behöver den inte vara det i ett annat skede. Framtida förändringar bör ske, och kommer att ske genom samverkan av många faktorer, där även idéer spelar en stor roll. Slutligen är det ju också frågan om vad det är som driver mänskligt handlande i stort. Är det genernas egoistiska drift att föröka sig som socio-biologerna hävdar, eller är det människans ekonomiska självintresse som ekonomisterna hävdar eller något annat? Den diskussionen tas upp i Trädgården Jorden.

Saturday 7 August 2010

"Inga jobbiga sidor"

Recension: ”Trädgården Jorden, Från fångstsamhälle till global kapitalism och därefter”

Det är en diger uppgift Gunnar tagit på sig i att sammanfatta det mänskliga samhällets framväxt på dryga 300 sidor. Men det är inga jobbiga 300 sidor....

läs hela recensionen http://greeneration.se/?p=883

Sunday 25 July 2010

Samhället en del av oss och vi en del av samhället

Vi styrs av vårt DNA, vår hjärna och vår kultur. Allt handlar om information.DNA är kodad information. Vår hjärna bearbetar impulser inifrån och utifrån och försöker vidta åtgärder för att öka våra överlevnadschanser och vår tillfredsställelse. Vår kultur är det kollektiva minnet av var vi kommer ifrån, vilka vi är, vart vi är på väg; ett minne, information, som styr vårt handlande. Vi präglas av kulturen under uppfostran och på så sätt anpassar vi oss till kulturen. Kulturen och samhället är i själva verket en utökning av människan, vi finns inte utan det sammanhanget, vi blir lika hjälplösa som en myra utan stack eller ett bi utan kupa, och väldigt få av oss skulle ha kraften att som en bidrottning anlägga en ny koloni. På så sätt bör vi se samhället som en organism. Samhället (jag menar inte staten, utan samhället i en vidare mening, vilket inkluderar frivilliga organisation, folkrörelser, kommuner och självklart också staten) är organisationsformen och informationen är kulturen i vidare bemärkelse (inklusive religion, ekonomi m.m.). Därför kan vi inte ställa individen emot samhället. Visst finns det en spänning mellan individens oberoende och samhällets krav på underordnande (jag sälv är i allra högsta grad en människa som inte vill underordna mig...) – men denna spänning är en del av projektet människan.

Om vi betraktrar samhället på det sättet så kan vi överskrida de begränsningar i vårt tänkande, och vårt handlande som kommer av att vi har trott på sociobilogernas ideer om att vi helt styrs av våra geners önskan att sprida sig eller på nyliberala ideologier om att vi bara agerar utifrån individens snöda självintresse.
(tankar från från Trädgården Jorden)

Thursday 10 June 2010

Facebook och company drar mer el än hela Storbritannien

Internet, och inte minst olika "moln" som Google, Facebook mm, drar tydligen mycket mer ström än vad man skulle tro. Eller i alla fall än vad jag trodde.

Enligt en Greenpeace rapport så används 623 TWh elektricitet för att driva servrar och internet i hela världen.

För att ge dig ett perspektiv på hur mycket det är:
- Alla USAs kärnkraftverk producerar 800 TWh och USAs totala elkonsumtion är lite mer än 4000 TWh. (EIA).
- Storbritanniens elproduktion var 382 TWh year 2004 (Wikipedia)
- Sveriges totala energianvändning var 398 TWh 2006 och elkonsumtionen var TWh (Energiindikatorer 2008).

Detta är mycket oroande. Och ännu mer oroande är att prognosen är att 1964 TWh beräknas användas för internet år 2020. Glöm inte bort att el är en energibärare och att all denna elekricitet måste produceras någonstans. Det är ingen chans att vi kan producera all denna elekricitet med sol och vind på lång lång tid, särskilt inte som vi vill använda elektriciteten också för andra saker.

läs mer på min engelska blogg

Tuesday 18 May 2010

Mycket är mindre och lite är mer...

Höjda marginalskatter påstås av SvDs ledare 18/5 ge starka drivkrafter för högavlönade att minska sin arbetstid. De stöder sig på en rapport från det finanspolitiska rådet. SvD säger att marginalskatter är dåliga för tillväxten och att de också skulle minska skatteintäkterna därför att folk skulle dra ned sin arbetstid.

Men det där kan kan allt behöva fundera lite på. Om det nu är så att de med högre inkomster beräknas jobba mer, så betyder det ju att de med lägre inkomster jobbar mindre. Är verkligheten sådan? Jag skall komma ihåg och påminna Ahmed som delar ut tidningarna där jag bor om att han inte följer SvDs och Lars Calmfors logik då han också kör taxi på dagarna.

Om det nu är så att de som tjänar mer jobbar mer, så skulle vi behöva förbjuda höga löner ur ett folkhälsoperspektiv. Det kanske är det som är det rätta perspektivet när vi diskuterar bonusar till chefer. Vi skall alltså inte alls förbjuda bonusar för att det är omoraliskt att någon tjänar tio miljoner om året, nejdå, vi skall förbjuda dem av ren omtanke om individerna, begränsa överkonsumtionen av arbete på samma sätt som med alkohol. Det är synd om direktörerna och de behöver skyddas från sin egen girighet.

För övrigt så är det en märkvärdig argumentation som alla tillväxtkramare har. Vi måste jobba mer så att vi kan få mer tillväxt så att...Ja vadå, vad är det vi eftersträvar? Har inte människan genom historien velat slippa trälandet, och likväl så jobbar vi bara mer och mer. Till vilken nytta. Om inte vi kan få mer fritid varför skall vi då hålla på?

Gunnar Rundgren, konsult och debattör aktuell med boken Trädgården Jorden

Bonden och marknaden

Birgitta Hult skrev en artikel i Uppsala Nya Tidning förra veckan som hade en olycklig rubik "Ekologiskt är inte lösningen". Egentiligen handlade den främst om hur svårt det är att kombinera profitintressen, böndernas överlevnad och god djurhållning. Jag skrev en omfattande kommentar till den artikeln, vilken UNT publicerade den 17:e Maj, tyvärr också den med en olycklig rubrik.

Hela min text kan du läsa här:
Birgitta Hults inlägg i UNT 11 maj berör något väldigt viktigt. Tyvärr skämmer rubriken och delar av artikeln det centrala. ”Ekologiskt är inte lösningen” skriker rubriken och Birgitta skriver sedan en del om att ekologiska djur inte har det bättre än icke-ekologiska. Till skillnad från Birgitta så tror jag visst att djur har det bättre på ekologiska gårdar. Det är sant att ekologiskt inte är lösningen på en rad problem i jordbruket, men det är sannerligen inte heller problemet vilket man nästan kan få intryck av.

Det egentliga problemet som Birgitta tar upp är att det finns starka krafter som driver bönder in i en situation där de inte har något val annat än att maximera produktionen. Dessa krafter verkar både på ekologiska och icke-ekologiska bönder. Genom ett system av självpåtagna regler och ett högre pris så ges de ekologiska bönderna ett lite större utrymme att se till djurens bästa, och det kan ju inte vara fel. Men i grund och botten så pressas också de av att vara mer produktiva, lönsamma osv. Som Birgitta skriver ”lantbrukarna förväntas behandla djur som vilka varor som helst”. Det fungerar inget annorlunda för en bonde än för en plåtslagare, en frisör eller en bilarbetare, det gäller att producera så mycket som möjligt med en så lite insats som möjligt. Det gäller inte enbart djurskötseln, det finns nog inte många bönder som gillar att spruta bekämpningsmedel, man gör det för ökad lönsamhet helt enkelt. Att det hela leder galet försöker sedan samhället reglera med lagar för miljö, djurskydd, arbetarskydd m.m. Bönderna blir klämda mellan samhällets krav, marknadens krav, konsumenternas krav och deras egen känsla för hur det borde vara.

Det vore bättre och ärligare att vi alla inser att det finns konflikter här, stora konflikter. Och att de faktiskt är de samma konflikter som gäller skötseln av naturresurser i stort. Vårt ekonomiska system saknar mekanismer för att hantera naturresurser och ekosystem på ett uthålligt och värdigt sätt. Det är bara genom ständiga interventioner av samhället, lagar och ekonomiska styrmedel som vi kan undvika katastrofer. Pga av jordbrukets många funktioner är det sällsynt svårt att reglera och också att styra med ekonomiska styrmedel. Slutresultatet är den soppa som EUs jordbrukspolitik representerar.

Idag så producerar de mest effektiva bönderna i världen ofattbara två tusen ton spannmålsekvivalenter med mat per årsarbete, dvs mat åt tusen personer med köttdiet, medan samtidigt stora delar av världens miljard bönder inte ens producerar ett ton, dvs kan med nöd föda sin familj. Att säga nej till extrem stordrift betyder inte att vi skall driva jordbruket med helt manuella metoder och säga nej till alla förbättringar som skett. Jordbruket, precis som vårt samhälle i stort, uppvisar starka tecken på att det finns minskad marginalnytta, ja till och med direkta skador att driva på i samma gamla lönsamhetsbanor som tidigare. Att säga nej till oreglerad kapitalism i jordbruket betyder heller inte att vi skall återinföra det regleringsjordbruk som vi faktiskt hade fram till åttiotalet och ännu mindre att vi skall införa ett centralplanerat jordbruk à la Sovjet. Lösningen måste finnas i att vi försöker styra bort eller mildra kapitalismens påverkan på jordbruket, snarare än att med lagar och bidrag försöka styra allt rätt. Angrip problemet snarare än att behandla symptomen således.

Sunday 16 May 2010

Tillväxt, symptom eller PROBLEMET

I torsdags hade jag en bokpresentation på Studieförbundet Vuxenskolan i Uppsala, arrangerad av dem och Miljöpartiet. Det var roligt, med mer än 50 personer trots fint väder. Och det allra bästa var att det blev väldigt bra diskussioner inte bara mellan mig och den kompetenta publiken, men också mellan deltagarna. Frågor som var särskilt heta var effekterna befolkningsförändringar; relationen mellan det lokala och det globala, och hur man kan kombinera starka civilsamhällen med ökad öppenhet samt hur viktig "politiken" är i förhållande till förändringar, dvs driver man förändringar i första hand genom att erövra den politiska makten eller genom att förändra verkligheten.

Eftersom jag inte riktigt orkar med att upprepa mig med samma saker hela tiden gjorde jag en delvis ny presentation, då passat jag på att ta upp saker som kanske inte är så tydligt uttryckta i boken, men som jag kommer att tänka på bla på grund av folks reaktioner på boken. Min bok tar upp tillväxten ingående och alla de problem som en konstant tillväxt medför. Det framgår också så smått av boken att tillväxten delvis drivs av det ekonomiska systemet och också av vår statusjakt, vårt behov av respekt. Men när jag gjorde min presentation så ställde jag frågan på sinj spets: är tillväxten ett symptom eller är det PROBLEMET. Jag tycker att det är rätt viktigt att klargöra det. Det är både psykologiskt viktigt och i sak viktigt när man skall förändra samhället att man inte riktar in sig i första hand på att behandla symptom (ibland är det ändå en strategi man måste ta t.ex. under krig, så det för det mesta först behövs ett vapenstillestånd innan man kan få till förhandlingar om fred).

Hursomhelst, både vad gäller den ekonomiska tillväxten och den globala befolkningstillväxten så ser jag dem nog i första hand som symptom på problem snarare än PROBLEMEN. Befolkningsfrågan skulle kräva en egen utredning så låt mig hålla mig till den ekonomiska tillväxten. Jag ser den i stort som ett uttryck för det följande:
  • Ett ekonomiskt system som faktiskt bygger på att ekonomin behöver expandera hela tiden. Dvs det finns inbyggda mekanismer som gör att en stillastående ekonomi inte fungerar, och att den lätt hamnar i destruktiva spiraler om den stannar upp. Saker som driver på här är framför allt vinster som skall genereras överallt. Det spelar kanske inte så stor roll om det är i form av ränta, spekulation, hyror, aktieutdeling i företag eller var det är. Om vi har en stationär ekonomi så skulle alla dessa former av vinst leda antingen till inflation, dvs pengarna blir mindre värda hela tiden eller att pengar förs över från de redan fattiga till de rikare. Och även i inflationsalternativet händer det samma eftersom lönerna urholkas.
  • Att vi människor hela tiden strävar uppåt in statusstegen och att vi i detta samhälle ser mer saker och högre inkomster som de främsta kvittona för att vi har en position. Det här har alltså två komponenter: att vi vill ha status och att vi får det genom pengar. Ett visst sökande efter status är nog något vi får dras med som en del av mänsklighetens arv. I de mer jämställda samhällena har det alltid funnits mekanismer för att tygla den så att det inte skadar samhället (det är inget unikt att vi försöker tygla mänskliga drifter, alla samhällen har t.ex. gjort det med sexualiteten, dvs man försöker styra den så att den inte stör samhällets byggstenar). I många fångststamhällen har det funnit kraftiga mekanismer för att hålla undvika att någon förhäver sig på andras bekostnad. Kanske vår egen förhånade Jantelag borde omvärderas.....Den andra sidan av status är det uttryck det får i form av pengar. Detta är däremot en nymodighet. I tidigare samhällen var inte pengar vägen till respekt och status. I krigiska samhällen var det ofta styrka och vapenmakt, i andra samhällen var det kunskap och kontakter med andar eller gudar. I många samhällen var de flesta människors roll och status definierad genom ärvd social ställning. Handel och ännu mer hantering av pengar sågs som sysslor ovärdiga ädlingar. Därför skapade allt silver som spanjorerna stal i Latinamerika inte särskilt mycket välstånd i Spanien, utan det mesta hamnade i England och Holland, eftersom de försåg spanjorerna med varor som de antingen producerade själva eller köpte i Kina eller Indien (för spanjorernas pengar). Samma förakt för pengar ledde till att judarna fick hålla på med dem i de kristna länderna, och i det muslimska Ottomanska riket var det de otrogna grekerna (just i dessa dagar är det lite osannolikt att någon skulle vilja låta greker ta hand om sina pengar...) som fick sköta handel och banker. Det var först i och med kapitalismen genomslag som pengar fick respekt, och att bli rik gav en väg upp även för tidigare undertryckta klasser. Det var kanske inte bara dåligt, men nu har nyttan av den tanken helt försvunnit och blivit en cancer. Alla vill ha mer än vad de har, tom de snorrika. En undersökning visar att när man frågar euro-miljonärer om de är nöjda med sin inkomst så säger de att de skulle vilja tjäna dubbelt så mycket.
  • Användningen av fossila bränslen har möjliggjort att vi kapat de inbyggda biologiska gränserna som vi hade tidigare. De gränserna gjorde att tillväxt inte var möjlig i många samhällen (vart och hur skall man få mer saker när man redan utnyttjar alla resurser fullt ut.
De tre sakerna är det jag tror driver tillväxten mest, men det finns också andra som en långt driven arbetsdelning, politisk kortsiktighet (valfläsk) och skatter (!). Oj då, skulle skatter driva på individens tillväxhunger. Ja, jag tror det. Men det beror nog en del på vad skatterna används till. dvs är det för att driva krig eller stödja jätteprojekt med liten direkt nytta så betyder hög skatt helt enkelt att folk får mindre kvar, och att därför behöver jobba mer för att ha kvar samma standard. Om skatterna används för ett socialförsäkringsystem som får folk att känna sig trygga så kanske de kan minska sina krav på inkomster för de tycker inte att de behöver samma buffertar.... Sen får man ju inte glömma att staten använder ju alla de pengar man får in, och skapar då en enorm efterfrågan. Stat och kommun är ju de i särklass största kunderna

Nu har jag provocerat både marknadsliberalerna och skattekramarna.

För att komma tillbaks till öppningsfrågan. Jag tror att vi behöver komma till roten av det som driver tillväxten snarare än att driva nolltillväxt i sig som ett politiskt krav.

Matparken


Som gammal odlare kan jag inte motstå att få påta och peta lite i jorden när det börjar bli vår. Och jag hittade ett bra initiativ som ger mig den möjligheten i trivsamma former, och med lite djupare mening än att bara odla mat. Det är initiativet Matparken som startades av Ylva Andersson och Marina Queiroz.

I dag var det öppen dag i visningsträdgården och det kom lite folk från Gottsunda för att vara med, eller bara titta på.

Monday 3 May 2010

Äntligen lansering

Under ledning av Annika Åhnberg, lanserades min bok på Kungliga Skogs och Lantrbruksakademin i Stockholm 29 april 2010. Janken Myrdal, professor vid Lantbruksuniversitetet och Jakob Rutqvist, chef för miljöprogrammet på tankesmedjan FORES. Som sig bör hade de en del synpunkter på boken.


Det var ett fyrtiotal personer där varav nästan alla köpte en bok.

Monday 26 April 2010

Uppsalaforskare vill skydda jorden

För den som är van att höra gallspyning på ekologiskt jordbruk som det vanligaste uttrycket från lantbruksuniversitetet känns det väldigt befriande med den här insiktsfulla artikeln i Uppsala Nya Tidning skriven av forskare vid lantbruksuniversitetet. Ett smakprov:

Ett miljökvalitetsmål för mark skulle kunna bli ett viktigt instrument för uppföljning av marktillståndet i Sverige samt förhoppningsvis en garant för att inte markförsämringen fortsätter och urbaniseringen lägger under sig vår värdefullaste produktionsmark.


Man kan inte annat än hålla med. Uppsala skulle kunna gå i täten genom att lokalt utveckla en markpolitik som tar hänsyn till åkermarkens fundamentala värden. I Sveriges Radios program Studio Ett i ett inslag om Malmös planer på att expandera ut i vattnet med en konstgjord skärgård kunde man höra följande uttalande av Malmö kommuns stadsbyggnadsdirektör Christer Larsson. - Nu har vi bestämt att vi inte ska växa ut på åkermarken, Sveriges bästa åkermark, den vill vi lämna i fred.

Föreningen Den Goda Jorden driver arbete för skydd av matjorden, http://www.dengodajorden.se/

Sunday 25 April 2010

Myten att vi behöver fördubbla livsmedelsproduktionen

Soil Association i England skriver i en ny rapport, Telling porkies: The big fat lie about doubling food production, att påståenden att vi behöver dubbla matproduktionen till år 2050 är en "big fat lie".

"Those claiming we need to double global food production by 2050, or 50% by 2030, are wrong about the figures, are wrong about what the figures apply to, and are wrong to claim that achieving these figures will mean we will feed the hungry or end starvation."

Wednesday 21 April 2010

Lansering av Trädgården Jorden.


Ekologiskt Forum

Trädgården Jorden

Bokpresentation torsdagen den 29 april 2010, kl 17.00–18.30


Den 29 april kl. 17.00–18.30 inbjuder Ekologiskt forum och bokförlaget Gidlunds till en presentation av den nya boken Trädgården Jorden i KSLA:s lokaler, Drottninggatan 95B. Stockholm. Bokens författare, Gunnar Rundgren, har varit verksam inom ekologiskt lantbruk i mer än trettio år. Han har varit president i IFOAM, den internationella federationen för ekologiskt lantbruk och är också en av grundarna av KRAV i Sverige. Gunnar Rundgren är ledamot i KSLA.

Boken diskuterar hur vi kan möta framtiden och argumenterar för ett stärkt civilsamhälle, nya institutioner och förändrade värderingar. Efter en inledning av författaren kommenteras boken av Jakob Rutqvist, chef för miljöprogrammet på tankesmedjan FORES, samt av Janken Myrdal, professor vid SLU och akademiledamot. Moderator är Annika Åhnberg, akademiledamot och tidigare jordbruksminister.

För mer information och anmälan klicka här
--------------------------------------------------

För dig som inte kan komma till lanseringen så finns det en annan chans att få höra Gunnars presentation, dagen innan miljöpartiets kongress i Uppsala ordnas seminariet:

Globala utmaningar- hur växer framtidens välstånd till?

13 maj
Tid 13.00-15.00
Plats: Vuxenskolan, Kungsängsgatan 12, 1 tr, Uppsala

Gunnar Rundgren grundare av KRAV, internationell konsult inom ekologiskt lantbruk och utveckling, tidigare bonde, nu författare till Trädgården Jorden – en bok om människan, ekonomin, resurserna och framtiden

Marknaden tar över samhället men också naturen. Det som är dess styrka är också dess svaghet när resurserna tynar och ekosystemtjänsterna hotas. Trots mer än 100 år av global kapitalism är fattigdomen skriande och orättvisorna lika stora som tidigare. Marginalnyttan för ökad tillväxt i i-länderna är liten, medan marginalkostnaderna stiger dramatiskt.

Helt klart har industrialism och kapitalism har skapat ett välstånd. Kapitalism och politisk demokrati har frigjort människan och avsevärt minskat diskriminering av kvinnor. Det kapitalistiska systemet och dess värderingar är en koloniseringens system och ideologi, kolonisering av hela jorden och kolonisering av alla mänskliga samhällen. Gunnar Rundgren berättar om sin bok och vill diskutera om framtiden ligger i ännu mer marknad och fler statliga regleringar, eller i stärkandet av det civila samhället, skapandet av nya institutioner och i förändringar i våra värderingar.

Seminariet är kostnadsfritt.

Anmälan till: uppsala@mp.se
Ange ”Seminarium 13/5” i anmälan


Saturday 17 April 2010

Mer beroende av naturen än någonsin

Vulkanutbrottet på Island påminner oss, precis som växthuseffekten gör det, om att vi faktiskt är mycket beroende av naturen. Ja, paradoxalt nog så är vi faktiskt ÄNNU MER beroende av naturen än vi var när vi samlare och jägare. I Trädgården Jorden skriver jag så här:

Det finns nog den som tänker att industrialiseringen har lyckats göra människan mindre beroende av naturen, eller kanske inte alls beroende. Men det är en total felsyn. I fångstsamhällena var man beroende av vissa lokala resurser och vissa globala cykler men stora delar av naturen fungerade utan någon omfattande inblandning av oss människor och vi var inte särskilt beroende av dem. I och med jordbruket började vi investera i naturen. Med industrialiseringen förstärktes det och vi blev helt beroende av mängder av mineraler och andra råvaror för vår överlevnad. Tidigare i mänsklighetens historia fanns det inte så stora skäl för oss att bry oss om andra arter och ekosystem, annat än av vördnad för naturen. Denna vördnad kommer fortfarande väl till pass, men nu handlar det om ekologisk, social och ekonomisk nödvändighet.

För jägare och samlare var inte ett vulkanutbrott på Island någon större katastrof, ja inte ens växthuseffekten skulle drabba deras samhälle på samma sätt som det drabbar vårt samhälle, man kunde alltid flytta på sig, och det var väl precis det man gjorde när människan spreds över hela klotet. Jordbrukssamhällena var känsliga för klimatförändringar - men vårt moderna samhälle är faktiskt precis lika beroende av jordbruket som de gamla samhällena. På marginalen kan vi manipulera torka genom bevattning osv. Men det har man gjort i tusentals år redan och dels så har vi redan intecknat det bevattnade jordbrukets högre produktion med fler människor. Den största skillnaden är kanske att vår transportapparat har kapacitet att flytta runt mer produkter och på så sätt kanske minska effekten av lokala missväxter. Men när man ser att nästan en miljard människor har för lite att äta så kan man ju säga att det bara är en teorestisk möjlighet som bara utnyttjas när mottagaren är rik. Det är därför det inte svälter några engelsmän eller japaner trots att de faktiskt producerar mycket mindre del av sin mat än vad afrikanerna gör (något inte så många tänker på). Att frakta mat långa vägar är inte heller något helt nytt. Vid tiden för det Peloponnesiska kriget, 431–404 före vår tideräkning, kom mellan en tredjedel och tre fjärdedelar av maten i Grekland från import (Montgomery
2007) och Romarriket var helt beroende av import från Sardinien och Egypten under långa perioder.

Så trots vår teknosfär är vi mycket beroende av att naturen fungerar. Det är lätt att glömma bort det - men vulkanutbrott på island påminner oss.

19 april:
Susanna Baltcheffsky skriver i SvD om hur flygstoppet är ett jätteexpriment för hur miljön - och annat - påverkas utan flyg. Och så är det ju. Allför få har förstått att finanskrisen faktiskt ledde till enorma minskningar av koldioxidutsläpp. Det är bara Sovjetunionens härdsmälta som lett till lika stora minskningar. Vad Lomborg, Norberg och andra (herrar) än säger - mindre tillväxt leder till mindre utsläpp.

Wednesday 14 April 2010

Gröna revolutionen för Afrika - blåa dunster

På P1 Klotet så var det ett inslag om den så kallade gröna revolutionen i Afrika.
Reportaget var ganska uttömnade och kan höras på webben. Jag är själv intervjuad och i alla fall stora delar av det jag sade kom med, till skillnad från snuttarna som kördes på morgonen.

Det råder ingen tvekan om, att i det kortsiktiga perspektivet, så fungerar konstgödsel ganska bra. En bonde kan oftast med egna ögon se att grödan växer bättre. Om han eller hon får säcken gratis eller starkt subventionerad så kommer den att spridas, och i de allra flesta fall kommer skörden öka. Samtidigt är det så att utbytet av konstgödsel, dvs den ökade skörden, varierar mycket beroende på t.ex. nederbörd. Kommer det inget regn så kvittar det faktiskt hur mycket konstgödsel man vräker på - skörden ökar inte alls. Det är också så att olika grödor svarar olika bra på konstgödsel. Det är ingen tillfällighet att Martha i reportaget lägger sin konstgödsel på majsen och inte på bananerna eller på kaffet. Hon säger att hon inte "har råd" med konstgödseln på de grödorna. Vad det i själva verket betyder är att bananerna och kaffet inte alls svarar på konstgödseln på samma sätt som majsen. Det var också en av mina synpunkter som klipptes bort i programmet: att ensidiga satsningar på konstgödsel leder till mer majsodling och mindre av andra viktiga stapelgrödor som kassava och sorghum. Och vad är det för fel på det? Ja ett stort problem med majs är att den behöver mer vatten än kassava och sorghum, så om det blir torka så står Martha plötsligt helt utan skörd om det är majs hon odlar. Majs är också mer känsligt för skadegörare och det i kombination med konstgödselanvändningen leder till mer bekämpningsmedel.

Konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel är systrar i odlingen, det ena ger det andra. Många går med på att användning av bekämpningsmedel är tveksamt i Afrika. Till och med Världsbanken skriver att 360 00o människor dör av bekämpningsmedel varje år. Och AGRA:s satsning innebär att fler skall dö. Det kom inte fram tydligt nog i reportaget.

Även om många tror att konstgödsel gör jorden rikare, så finns det forskning som tyder på att det faktiskt är motsatsen som gäller. Se till exempel denna länk. Och praktiska erfarenheter visar samma sak.

Men även om man inte skulle tycka att konstgödsel och bekämpningsmedel är så dåligt så är AGRA:s satsningar felplacerade. Både jag och ännu tydligare Göran Djurfelt påtalar i reportagen att problemen med Afrikas jordbruk inte är tekniska utan sociala, ekonomiska och politiska. Jag har framför samma syn tidigare. Så länge marknaderna inte fungerar tillfredsställande så kommer inga tekniska satsningar - ekologiska eller med konstgödsel - fungera särskilt bra. Att sprida gratis eller konstgödsel är inget nytt i afrikanskt jordbruk. Det har gjorts i fyrtio-femtio år. Att bönderna inte använder mer konstgödsel är helt enkelt för att det inte lönar sig, dvs den ökade inkomst de får via konstgödseln betalar inte gödseln. Att vi skall använda skattebetalarnas pengar för att subventionera skadliga produkter vilka leder bönder in i en skuldfälla och en icke-fungerande marknad är inte rätt recept.

Tyvärr har Bill Gates inte särskilt mycket begrepp om jordbruk......