Wednesday, 24 January 2018

Jordbrukets växthusgasutsläpp



Det saknas tillförlitliga beräkningar på jordbrukets växthusgasutsläpp och vissa typer av utsläpp finns inte med i några globala beräkningar. De siffror för djurhållningens växthusgasutsläpp från FAO som oftast citeras är större än de siffror som FAO har för hela jordbrukets utsläpp, vilket är orimligt. Allt talar för att förädling, distribution, handel, lagring och matlagning står för utsläpp som kan vara lika stora som själva jordbrukets, samtidigt som de nästan aldrig räknas in när matens klimatpåverkan diskuteras. Detta leder till felaktiga slutsatser.

För några veckor sedan skrev jag en lååång artikel om de globala växthusgasutsläppen från djurhållningen. Nu vänder jag mig till jordbruket och livsmedelssystemet som helhet. Fortfarande med ett globalt fokus. Litet senare kommer jag följa upp med en eller fler artiklar om svenska förhållandena.
Lusigt nog finns det mycket mindre publicerat om jordbrukets växthusgasutsläpp än djurhållningens. Det finns givetvis myriader av enskilda livscykelanalyser av varierande kvalitet, men dåligt med sammanfattande globala beräkningar. Det är ännu klenare med beräkningar för matens växthusgasutsläpp.

Alltför ofta blandar man ihop matens och jordbrukets växthusgasutsläpp. Det blir fel åt alla håll. Dels finns det en del mat som inte kommer från jordbruket, framför allt fiske, men också vilda bär, nötter, svamp, sniglar, älgar och allt annat som folk fortfarande samlar in eller jagar. Globalt sett är det en mindre del – men inte försumbar. Sedan finns det rätt mycket av jordbruksproduktionen som inte blir mat. Det handlar om biobränslen, bomull, olika oljor, kork, ull, läder, råvaror för mediciner, kosmetik, färger mm. Utöver det sker det mycket efter gården som orsakar växthusgasutsläpp. Framför allt i de mer utvecklade länderna sker en omfattande bearbetning, kylning, lagring, transport etc. För vissa produkter kan det vara en större andel av utsläppen än det som sker i jordbruket.

FN:s klimatpanel anser att jordbrukets totala växthusgasutsläpp är mellan 5,1 och 6,1 GtCO2e (koldioxidekvivalenter), dvs 10% - 12% av alla växthusgasutsläpp. IPCC:s siffror räknar med utsläpp av metan (CH4) från gödsel, djurens matsmältning och risodlingar, lustgas (N2O)  från gödsel, konstgödsel och mark samt CO2 och metan från bränning av skörderester. IPCC räknar inte med de betydande utsläppen från tillverkning av konstgödsel (motsvarande cirka 1% av de totala växthusgasutsläppen). Man räknar heller inte med utsläpp från maskiner, byggnader och infrastruktur i jordbruket (dvs bränsle till traktorer, uppvärmning av växthus, kyllagring på gården, el för vattenpumpar, betong för stallar osv).  

De stora utsläppen av koldioxid från torvjordar räknas inte heller med, utan ingår i det som kallas för markanvändning. Detta gäller också utsläpp från skog som omvandlas till åker eller betesmark, samt förändringar i kolbalansen i skog, betesmark och åkrar. Detta deklareras som förändrad markanvändning (på FN språk ”Land Use, Land-Use Change, and Forestry.”). Dessa utsläpp är några av de svåraste att beräkna och osäkerhetsfaktorerna är många. Historiskt beräknas avskogning och andra förändringar i markanvändning stå för hela en tredjedel av alla koldioxidutsläpp sedan 1750. Takten i avskogningen har minskar kraftigt på senare år, och i vissa delar av världen ökar skogarna, vilket gör att utsläppen från förändrad markanvändning minskar. Utsläppen beräknades vara cirka 1 GtCO2e per år i perioden 2002-2011. Utsläpp från bränder i skog och savann räknas också in i posten för markanvändning.

Det finns mycket olika åsikter om vilka drivkrafter som orsakar avskogning och dikning och därför hur dessa utsläpp skall fördelas på olika sektorer. Skogar avverkas för skörd av timmer eller massaved, omvandling till plantageskogar, omvandling till åker eller betesmark, gruvdrift, vattenkraftsdammar, vägar eller träkolstillverkning. Drivkrafterna skiljer sig åt i olika länder och under olika stadier av utveckling. I fattiga länder sker en kontinuerlig uppodling av småbönder som söker ny mark. Ibland är det resultat av statlig politik, som när svenska kolonister odlade upp Norrland på artonhundratalet. Det som oftast får stor uppmärksamhet är snabba förlopp med tydliga kommersiella drivkrafter, som expansionen av betesmark och sojaodlingar i Brasilien eller palmolja i Indonesien. I de rika länderna sker en nedläggning av betesmark och åker som blir till skog igen.

FN:s jordbruksorganisation, FAO, uppskattade 2014 utsläppen av växthusgaser från växthusodling och djurhållning till 5,3 GtCO2e 2011. Detta inkluderar inte förändrad markanvändning. Men samma organisation uppskattade enbart djurhållningens utsläpp till 7,1 GtCO2e . Detta inkluderade dock 0,63 GtCO2e i förändrad markanvändning från utökning av betesmarker och odlingar av soja. Så det är uppenbart att det finns stor osäkerhet i siffrorna. Inte heller FAO:s siffror inkluderar tillverkningen av konstgödsel. Däremot uppskattar man att utsläppen från energi som används i jordbruket (bränsle till traktorer, konstbevattning, torkar mm) uppgår till 785 miljoner ton CO2e (0,785 GtCO2e). Tillverkning av maskiner, byggnader och konstbevattningsdammar och all annan infrastruktur som lantbruket behöver är inte medräknat.

Sonja Vermeulen från Köpenhamns universitet med flera publicerade 2012 det mest ambitiösa försöket att sammanställa jordbrukets och livsmedelskedjans utsläpp i artikeln ClimateChange and Food Systems i Annual Review of Environment and resources. Det är uppenbart att även deras resultat är mycket osäkra och de själva uppskattar växthusgasutsläppen från hela matsystemet till mellan 19 % och 29 % av de totala utsläppen (mellan 9 800 GtCO2e och 16 900 GtCO2e).
Stadium i kedjan

Utsläpp (MtCO2e)
År
Jordbruksproduktionen
Konstgödseltillverkning
282 – 575
2007

Energi för fodertillverkning
60
2007

Tillverkning av pesticider
3-140


Direkta utsläpp i jordbruket
5 120-6 116
2005

Indirekta utsläpp från jordbruket (förändrad markanvändning)
2 198-6 567
2008
Efter gården
Livsmedelsförädling (processning)
192
2007

Lagring, paketering, transport
396
2007

Kyllagring
490
2004

Livsmedelsbutiker
224
2007

Matlagning
160
2007

Avfallshantering
72
2007

Man kan se att uppskattningarna för själva jordbruket är snarlika de från FAO och IPCC. Precis som dessa förefaller de utelämna växthusgasutsläppen från lantbrukets infrastruktur. 
Dessa forskare beräknar att nästan fyra femtedelar av utsläppen av maten kommer från själva jordbruksproduktionen. För de mer utvecklade länderna är dock denna andel betydligt lägre, oftast omkring hälften. 

En nyare artikel, The impact of greenhouse gas emissions in the EU food chain: A quantitative and economic assessment using an environmentally extended input-output approach av Luca Camanzi med flera publicerad i Journal of Cleaner Production uppskattar att det är endast drygt en tredjedel av matens växthusgasutsläpp inom EU som kommer från jordbruksproduktionen, 420 MtCO2e av totalt 1209 MtCO2e. Samma artikel har också gjort intressanta beräkningar på växthusgasutsläppen per euro som spenderas på livsmedel och finner att det är mycket mindre skillnader på det än när man mäter utsläpp per kg. Kött släpper i genomsnitt ut 4 kg CO2e per € medan frukt släpper ut 3,2 kg per €. En sammanställning 2008 från Storbritannien av Tara Garnett vid Food Climate Research Network, Cooking up a storm, kommer fram till att maten står för 19 % av växthusgasutsläppen med ungefär hälften kommer från jordbruket och andra hälften från det som sker efter skörd. Jag utvecklade diskussionen om dessa förhållanden i en serie inlägg tidigare. 


I många utvecklingsländer lagar man mat på ineffektiva vedspisar eller med träkol. De direkta utsläppen kan vara många kg koldioxid varje dag, dvs flera ton CO2 per hushåll och år. I de flesta fall räknas inte dessa utsläpp in med motivet att trädbränsle är förnyelsebart. Men det råder ingen tvekan om att bränsle för matlagning kan vara en orsak till avskogning (utöver detta så är inomhusmatlagning utan skorsten ett mycket stort hälsoproblem). På samma sätt som man belastar jordbruk, sojaodlingar, betesmark eller palmolja med effekterna av avskogning borde man göra det med matlagningen.  
Susan Mkandawire i Zambia lagar mat till familjen
En intressant observation byggd på en relativt ytlig betraktelse av data: På det stora hela förefaller matens andel av utsläppen av växthusgaser följa rätt väl matens andel av ett samhälles ekonomi. I de fattigaste länderna kan folk lägga mer än halva inkomsten på mat medan matens andel av utsläppen ligger på en motsvarande nivå, och i de rikaste länderna lägger man 10-20 % av inkomsten på mat och matens utsläpp står ungefär för den andelen också. 


Om jag skulle våga mig på en summering så är den:
- Det saknas tillförlitliga beräkningar på jordbrukets växthusgasutsläpp och vissa typer av utsläpp saknas i alla globala beräkningar.
- De oftast citerade siffrorna för jordbruket (FAO och IPCC) är mindre än de som anses vara utsläpp från djurhållningen, vilket helt klart är galet.
- Omfattningen av förändrad markanvändning och hur stor del av denna som hänförs till jordbruket spelar mycket stor roll för siffrorna, både för djurhållning och jordbruk i stort.
- Det råder stor osäkerhet också för växthusgasutsläppen efter gården, men allt talar för att förädling, distribution, handel, lagring och matlagning står för utsläpp som kan vara lika stora som själva jordbrukets, samtidigt som de nästan aldrig räknas in. 

- Påståenden om matens miljöpåverkan handlar nästan jämt om de olika jordbruksråvarornas påverkan och inte om matens i den form den faktiskt äts. Detta leder till felaktiga slutsatser. 

2 comments :

Anonymous said...

Tack!

En liten snubbling på tangenterna som gör meningen otydlig: "Dessa forskare beräknar att nästan fyra femtedelar av utsläppen av maten komma från själva jordbruksproduktionen. För de mer utvecklade länderna är dock denna andel betydligt högre, oftast uppemot hälften."

Ytterligare lite fakta: det globala upptaget av CO2 via skog och jordbruk kompenserar helt det som släpps ut av avverkningar, skogsbränder, uppodling etc. Siffran varierar mellan åren, just 2017 var det ett nettoupptag på 6,2 miljarder ton. Se Global Carbon project www.globalcarbonproject.org/carbonbudget/17/files/GCP_CarbonBudget_2017.pdf Sen har jag inte grottat i vilka utsläpp och upptag de räknar vart, vilket man naturligtvis måste göra för att uttala sig någorlunda.

/Jonas E

Gunnar Rundgren said...

Tack Jonas, jag rättade meningen nu.

Alla de där beräkningarna av avgång och upptag från mark är snårig och inkonsekventa. Att metanutsläpp från våtmark räknas som naturlig, men att man inte räknar med de minskade utsläppen av metan från dikade våtmarker är ett annat exempel. Och så råder det minst sagt osäkerhet om både frisläppandet av kol från avskogning och bindandet av kol i växande biomassa samt jord.